Den 26 augusti publicerade tidningen Guardian en artikel med titeln "USA tar sig an den israelisk-palestinska konflikten och Irans kärnvapenprogram i en massiv chansning." Julian Borger och Ewen MacAskill sa till läsarna:
"Obama-administrationens inställning till två av världens mest svårlösta och farliga problem, den israelisk-palestinska konflikten och Irans kärnkraftsprogram, är att länka dem samman i sökandet efter en lösning på båda.
"Den nya amerikanska strategin syftar till att använda sin Iran-politik för att få hävstång på Benjamin Netanyahus regering."
"Iranpolitiken" är baserad på USA:s utrikesminister Hillary Clintons hot om "förlamande sanktioner" mot Iran. (BBC online, 'Israel-US Settlement deal "close"', Analysis by Jeremy Bowen, 26 augusti 2009; http://news.bbc.co.uk/1/hi/world/middle_east/8221559.stm)
Sanktionshotet är att säkerställa att Iran "inte kompromissar om urananrikning i slutet av nästa månad." The Guardian berättade för sina läsare att sanktioner inte bara är tänkta att förebygga alla israeliska militära aktioner mot Iran, "de är också ett förhandlingskort som erbjuds i utbyte mot en betydande frysning av judiska bosättningar på Västbanken." Tidningen citerade en tjänsteman "nära förhandlingarna":
"Budskapet är: Iran är ett existentiellt hot mot Israel, det är inte bosättningar."
Så mycket för Obamas mycket hyllade Kairo-tal i juni 2009 där han lovade en "ny början mellan USA och muslimer runt om i världen." (’Obama speech in Cairo’, Huffington Post, 4 juni 2009; http://www.huffingtonpost.com/2009/06/04/obama-speech-in-cairo-vid_n_211215.html)
The Guardian-artikeln presenterade USA som en tapper fredssökande:
"Obama-administrationen bestämmer sig för att jonglera med två potentiellt explosiva globala kriser, samtidigt som den går på linan av en skakig och nervös global ekonomi. Det kommer inte att bli lätt, men Washington verkar ha bestämt sig för att det inte har något annat val än att försöka." (Borger och MacAskill, op. cit.)
Detta är en djupt missvisande bild av USA i Mellanöstern och världen i stort, som vi ofta har förklarat i våra böcker och i mediavarningar. Vi ska tro att världens skurkstat nummer ett söker efter godartade lösningar på världens mest "olösliga problem". Denna fiktion är standard i företagens mediabevakning.
Som den oberoende journalisten Jonathan Cook kommenterade till oss:
"Denna analys i gårdagens Guardian är nästan en mästerklass i hur liberal media utan eftertanke speglar elitprioriteringar." (Jonathan Cook, e-post, 27 augusti 2009)
Men då har Guardian form. Kom ihåg, som ett av många exempel, förstasidesberättelsen i maj 2007 om att Iran hade hemliga planer på att föra krig mot, och besegra, amerikanska styrkor i Irak till augusti 2007. (Simon Tisdall, 'Irans hemliga plan för sommaroffensiven till tvinga USA ut ur Irak', Guardian, 22 maj 2007). Det falska påståendet baserades nästan uteslutande på påståenden som inte stöds: "amerikanska tjänstemän säger"; "en hög amerikansk tjänsteman i Bagdad varnade"; ’tjänstemannen sa’; och så vidare. Det fanns hela 26 hänvisningar till officiella uttalanden utan granskning, balans eller motbevis. Det högprofilerade Guardian-stycket var lite mer än ett pressmeddelande från Pentagon. Det var ett särskilt betungande och flagrant exempel på propaganda. Men Guardians rapportering om Mellanöstern är rutinmässigt begränsad till ett etablerat ramverk som okritiskt accepterar USA:s maktens uttalade avsikter.
En utmaning för "Journalism"
Vi skrev till Guardians diplomatiska redaktör, Julian Borger, den 28 augusti:
Hej Julian,
Hoppas allt är bra där. Jag är ledsen att säga att din artikel i tisdags var dålig journalistik. [1]
Din analys tog Washingtons uttalade policy och motiv till nominellt värde. Varför höll du dig till Israels och Washingtons syn på Irans kärnkraftsprogram – ett lagligt, civilt kärnkraftsprogram – som ett av "världens mest svårlösta och farliga problem"?
I frågan om fred i Mellanöstern ger du två "expert" åsikter, båda från personer nära förknippade med den pro-israeliska lobbyn i Washington. Ytligt sett kan din artikel se balanserad ut; men det är det inte.
Artikeln hävdar att:
"Washingtons plan att koppla samman två svårlösta problem väcker internationella hopp om en överenskommelse för att återuppta fredsprocessen i Mellanöstern."
Men en ärlig analys skulle notera att under de senaste 30 åren har "fredsprocessen i Mellanöstern" till stor del varit en bluff. Under hela den perioden har USA konsekvent motsatt sig det internationella samförståndet om en fredlig lösning. Istället har USA konsekvent tillhandahållit värdefull täckning åt Israel – militärt, diplomatiskt, ekonomiskt – genom att kringgå sina skyldigheter enligt internationell rätt. Verklig fred i regionen är faktiskt ett hot mot ett israeliskt program för illegal ockupation och expansion som endast kan uppnås genom våld i skydd av krig, konflikt och krossandet av palestinska mänskliga rättigheter. [För mer detaljer och bakgrundsreferenser, se kapitel 9 i 'NEWSPEAK in the 21st Century', David Edwards och David Cromwell, Pluto Press, 2009.]
Och du nämner två gånger irakisk "sanction-busting". Men ni är tysta om själva sanktionerna som direkt bidrog till att över en miljon irakier dog mellan 1990-2003; en halv miljon av dem var barn under fem år. Hans von Sponeck, FN:s före detta humanitära samordnare i Bagdad, dokumenterade effekten av FN:s sanktionsregim, som upprätthölls med grymhet av Washington och London, i "A Different Kind of War": en bok som Guardian verkar ha ignorerat totalt.
Varför citerade du ingen med ovanstående utbredda rationella åsikter?
Varför var din analys istället så ensidig? Varför så snedställd mot propagandaramverket som gynnas av USA och Israel?
Hälsningar,
David Cromwell
Hänvisning
[1] Julian Borger och Ewen MacAskill, 'USA tar sig an den israelisk-palestinska konflikten och Irans kärnvapenprogram i en massiv chansning', Guardian online, 25 augusti [26 augusti i tryckt version], 2009; http://www.guardian.co.uk/world/2009/aug/25/us-obama-israel-palestine-iran
Vi har inte fått något svar från Guardian.
FÖRSLAG TILL ÅTGÄRD
Målet med Media Lens är att främja rationalitet, medkänsla och respekt för andra. Om du skriver till journalister uppmanar vi dig starkt att hålla en artig, icke-aggressiv och icke-kränkande ton.
Julian Borger, Guardians diplomatiska redaktör
e-post: [e-postskyddad]
Ewen MacAskill, Guardians byråchef i Washington DC
e-post: [e-postskyddad]
Vänligen kopiera till:
Alan Rusbridger, Guardian-redaktör
e-post: [e-postskyddad]
Siobhain Butterworth, Guardians läsarredaktör
e-post: [e-postskyddad]
Skicka också en kopia av dina e-postmeddelanden till oss.
e-post: [e-postskyddad]