Kontroverser om protester och motprotester om handlingar i Mellanöstern rasar nu i samhällen över hela USA och särskilt, verkar det som, på universitetscampus. Till exempel, den 15 november, rapporterade Institute for Public Accuracy att Columbia University stängde av två pro-palestinska studentgrupper, Students for Justice in Palestine och Jewish Voice for Peace, från att hålla evenemang på campus. Harvard University skickade ett brev till alla studenter och fakulteter där de förklarade att parollen "från floden till havet", en allmänt använd uppmaning till frihet för palestinier, oavsett om de bor i de ockuperade områdena eller i Israel, är antisemitisk och dess censur är inte ett brott mot yttrandefriheten. Intressant nog förlorade Harvard – och detta är inte ovanligt i dessa fall – minst 30 miljoner dollar i donationer från pro-israeliska finansiärer som trodde att administrationen misslyckades med att tygla sina studenter. Den mötte också ett krav från Bill Ackman, miljardärs hedgefondförvaltare och Harvard-givare, att släppa namnen på studenter som hade skrivit på ett pro-palestinskt uttalande, så att företag kunde undvika att anställa dem. Vid New York University avsattes juridikstudenten Ryna Workman som ordförande för skolans studentadvokatsamfund och förlorade därefter ett jobberbjudande från advokatfirman Winston & Strawn efter att hon skrivit ett nyhetsbrev där hon uttryckte solidaritet med palestinier. Vid Cornell University stängdes Russell Rickford, en docent i historia, av från undervisningen efter att han beskrev attacken den 7 oktober som "uppmuntrande".
Intercept rapporterade: "Den amerikanska senaten antog en enhällig resolution som fördömde vad den kallade 'anti-israeliska, pro-Hamas studentgrupper' över hela landet efter en dag av strejker." Ett brev från Anti-Defamation League och Brandeis Center för mänskliga rättigheter enligt lag till presidenter för högskolor och universitet, uppmanade gruppen Students for Justice for Palestine (SJP) att betraktas som en materiell anhängare av terrorism. SJP är en icke-våldsam studentgrupp. ADL och Brandeis Center kräver i grunden att unga människor som är engagerade i laglig protestaktivitet ska kriminaliseras enligt en federal antiterrorstadga. Kanslern för State University System of Florida har i samråd med guvernör Ron DeSantis beordrat att kapitel i SJP ska avaktiveras. Senator Josh Hawley, R-Mo., har krävt att justitiedepartementet utreder "vänsterextremt studentgrupper" som har varit kritiska mot Israel. Det finns såklart mycket mer också. Så vad ska man göra av allt detta även bortom de förhoppningsvis uppenbara frågorna om yttrandefrihet?
Under veckan efter Hamas-attackerna var det många protester mot Hamas agerande. Anta att en sådan protest nära dig kallade våldet mot civila avskyvärt och till och med fruktansvärt. Anta att den uttryckte sympati för offrens familjer. Hur skulle du reagera? Jag skulle ha trott att protesten var ett giltigt uttryck för deltagarnas känslor. Jag skulle också ha trott att det inte hade så mycket syfte utöver det självuttrycket eftersom praktiskt taget alla inom media, regering och var som helst annars sa samma sak. Så jag skulle ha funnit det känslomässigt giltigt men i bästa fall taktiskt överflödigt och i värsta fall tveksamt eftersom det kan ses som att det kräver kollektiva bestraffningar.
Föreställ dig nu att Hamas-attacken istället bara hade riktats mot militärbaser, inga civila. Antag att det hade inträffat och hade framkallat protester, men nu var det protest mot en rent militär attack. Hur skulle du reagera? Jag skulle ha trott att en sådan militär-målsaktion var motiverad av årtionden av hemskt material och våldsamt förtryck. Jag skulle dock ha undrat över dess taktiska visdom med tanke på de troliga konsekvenserna. Jag skulle också ha undrat över processen – om än okunnig om detaljer – där Hamas vidtar en åtgärd vars konsekvenser sannolikt skulle regna ner över huvudet på en hel befolkning utan att hela befolkningen har varit inblandad i beslutet att fortsätta.
Det israeliska svaret på själva Hamas-attacken har framkallat protester mot bombardementen, den intensifierade blockaden av mat, vatten och bränsle och mot invasionen. Pro palestinska demonstranter har hävdat att Israels handlingar är rasistiska och nazistiska. De har hävdat att bombningarna av civila skyddsrum i skolor och sjukhus och den eftersträvade svälten av hela befolkningen är moraliskt frånstötande och till och med folkmord. Anhängarna av Israels agerande har svarat att IDF:s agerande med rätta och klokt försvarar sig mot risken för ytterligare Hamasattacker. De berömmer Israel och uppmanar IDF att fortsätta som det har pågått. De pro-israeliska demonstranterna hävdar att palestinska avsikter är antisemitiska och nazistiska. Inga palestinier är oskyldiga civila. Eller ens palestinier är inte människor. Varje sida undrar hur den andra kan vara så blind för verkligheten.
I andra länder vill vissa som är pro Israel att palestinierna tystas på grund av att antisionistiska sammankomster och demonstrationer är antisemitiska och får judar att känna sig osäkra. De vill att palestinier som offentligt stämplas som antisemitiska för att förhindra deras anställning eller vill att de får sparken för att avsluta den. Däremot vill pro-palestinier att förtrycket stoppas eftersom det är rasistiskt och omänskligt. De protesterar med rätta mot folkmord och söker fred. Vissa hakkors verkar, det är sant, en avskyvärd trend, men är det från Palestinas anhängare eller från långvariga fascistiska gäng? Vissa människor av olika slag börjar ta den löjliga allestädes närvarande ekvationen av antisionism med antisemitism som framhålls av alltför många israeliska tjänstemän och judiska rabbiner som evangelium, och när dessa människor motsätter sig sionismen börjar vissa känna sig fientliga mot judar i sig. Vem/vad är det som orsakar det hemska resultatet? Vad tror/kan man tänka på att när en israelisk tjänsteman gick med på att släppa in lite bränsle i Gaza säger att det är för att förebygga sannolikheten för epidemier eftersom en epidemi kan utsätta IDF-soldater och inte bara palestinier i fara? Om krigets första offer är sanningen, dör inte långt efter mänsklig empati också, åtminstone bland dem som använder de största vapnen för att försvara den mest vidriga kolonialistiska politiken.
Hur man reagerar på allt detta tenderar att bero på vad man vill åstadkomma. Om Israel och IDF i synnerhet vill utrota eller åtminstone ta bort inte bara Hamas utan all palestinsk närvaro i Gaza (oavsett om det beror på jakten på naturgasresurser utanför kusten, eller hämnd via kollektiva bestraffningar eller kolonialistisk expansion), då handlingar ger en slags djävulsk mening. Förstör remsan för att tömma den. Bomba civila skyddsrum för att döda civila fiender. Bomba sjukhus för att få den nyfödda också. Avslöjar inte resultaten mål? Bomba hem och flyktingläger för att jaga civila från norr till söder och sedan från söder till var som helst. För att parafrasera en mästare från Vietnam-eran i sådan strategi, "Allt som flyger på allt som rör sig." Om IDF:s anhängare lojalt vill fira israelisk politik trots lag, moral eller någon annan mänsklig oro, då att med rätta fördöma Hamas-attacken för att ha riktat sig mot civila tillsammans med militärbaser samtidigt som de på ett felaktigt och grovt sätt prisar när Israel riktar sig mot hela Gazas civilbefolkning och några militära tjänstemän har också någon slags självmotsägelsefull mening. Eller, för att få lovordet att komma men undvika självmotsägelse, leder till perversa påståenden att alla palestinier även inklusive barn är kombattanter eller att palestinier i själva verket inte är människor, så hej, vi är rationella, våra värderingar är konsekventa, och det finns ingen motsägelse. Om pro-israeliska demonstranter hade rätt i att kritisera pro-palestinier som inte uttryckte sympati för israeliska civila som dödades av Hamas-aktionen och att reta Hamas för dessa handlingar – och de hade rätt i just det – hur skulle de då inte kunna ha fel när de gör det. inte uttrycka sympati för palestinier vars hem bombas i spillror och som är förvisade eller döda, och när de inte retar Israel för dess handlingar utan istället lovar dem trohet? Finns det pro-israeliska demonstranter som håller med? Tyvärr tror jag inte så många än så länge.
Om palestinier först vill överleva, och för det andra att få tillräckligt med internationellt stöd och judisk och israelisk oliktänkande från IDF:s framfart för att minska och stoppa det, då är det verkligen vettigt för dem att protestera mot svält och bombardement. Men även om det är förståeligt, är det verkligen inte vettigt att gnälla mot judar i sig. För palestinier att sympatisera med familjer som söker frigivning av sina civila släktingar, inte minst på grund av den erfarenhet palestinierna har av att hela befolkningen i Gaza hålls som gisslan, och att känna en viss grad av förståelse och motiverad sympati, är faktiskt meningsfullt för palestinier och proffs. -Palestinier. Skulle någon pro-palestinsk demonstrant inte hålla med? Jag tror inte särskilt många.
Det högre syftet med allt detta är inte att korrekt identifiera, basunera ut och bestraffa kriminalitet och omoral. Det högre syftet är att stoppa det för att få en vapenvila och ett slut på ockupationen och uppnå fullständiga ekonomiska, sociala, medborgerliga och mänskliga rättigheter för palestinier, oavsett om det är i en nation eller två, och i alla fall, "från floden till havet .” Och för att uppnå det, är det inte tydligt att Israels stöd måste minska, palestinskt stöd måste utökas och antisemitism inte måste göras mer. Att bara säga "hurra för vår sida" och förbannat din sida hjälper inte att åstadkomma något av det. Men det kommer inte heller att förneka det vilda våldet och den irrationella självbetjäningen som nu frodas.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera