Det meddelade svenska myndigheter i fredags deras vilja för att äntligen intervjua WikiLeaks chefredaktör Julian Assange, men en hemlig amerikansk utredning har fångat den upproriska utgivaren utan åtal i Ecuadors ambassad i London. Måndagen den 16 mars är det 1,000 XNUMX dagar sedan Assange sökte asyl där. I en exklusiv intervju med teleSUR English sa Assange att det finns en växande insikt om att situationen är orättvis. Assange pratade med teleSUR-redaktören Chis Spannos.
Chris Spannos (CS): Varför valde du att söka asyl på Ecuadors ambassad?
Julian Assange (JA): Det är en intressant historia.
När vi startade våra stora kabelpublikationer 2011 för Latinamerika, bad den ecuadorianska regeringen, till skillnad från alla andra regeringar, oss att öka hastigheten på våra publikationer och att publicera mer material om Ecuador och inte mindre. Det var ett mycket intressant och oväntat tecken och vice utrikesministern kom ut vid den tiden och sa att Ecuador borde erbjuda mig asyl i Ecuador. Det hade varit en del intern debatt och saker och ting hade gått vidare, men det fick mig att titta på Ecuador på ett speciellt sätt. Regeringen hade visat en historia av ganska robust principiellt engagemang, till exempel avlägsnandet av den amerikanska basen 2008 i Manta. Ecuador var inte ensamt, det var i det bredare latinamerikanska sammanhanget ALBA (The Bolivarian Alliance for the Peoples of Our America), så att om Ecuador tog det modiga och principiella beslutet skulle det ha stöd.
Tunisiens president hade också erbjudit mig asyl. I Tunisien var vi involverade i revolutionens tidiga dagar där och det tunisiska folket är starka anhängare av WikiLeaks. Men jag kände att Tunisien, på grund av den regionala matris som det är inbäddat i, inte skulle ha back-up från saudierna och inte skulle ha back-up från Qatar. Det skulle inte ha back-up från de omgivande länderna. Där som Ecuador skulle ha back-up och stöd från omgivande länder.
Den andra viktiga faktorn är att Ecuador är en riktig demokrati. Så kanske Kina kunde ha varit ett alternativ. Men Kina är inte en riktig demokrati. Det kan skapa vissa svårigheter att leva som kan skapa några PR-svårigheter; som stöder WikiLeaks verkligen demokrati och pressfrihet?
Ecuador är också en höjdpunkt för naturen och bergsklättring och fiske. Ecuador är ett bra land för det också. Dessa var de primära domarna. Lite senare insåg jag att Ecuador är politiskt intressant. Ja, det har sin beskärda del av problem men det går väldigt snabbt för att försöka ta itu med dessa problem på många riktigt intressanta och kreativa sätt. Inte alla framgångsrikt men andra mycket framgångsrikt; i den meningen ett mer intellektuellt intressant land än Venezuela, vilket var ett annat alternativ.
CS: Berätta för mig om ämnet ditt asyl om det större sammanhanget för den amerikanska utredningen av WikiLeaks?
JA: Jo, jag hade redan haft ett antal inhopp och rättsfall med stora banker och den amerikanska regeringen tidigare. Våra publikationer som började 2010 startade en stor konflikt med den amerikanska regeringen. Som ett resultat startade USA vad de kallar en hel statlig utredning, som involverade mer än ett dussin olika amerikanska myndigheter som tros vara den största utredningen någonsin om en förläggare. I takt med att utredningen har gått har konkurrensen mellan de olika myndigheterna om vem som leder den klarnat. Nu leder det justitiedepartementet National Security Division, Department of Justice Criminal Division och FBI som den sortens stövlar på marken.
En hel del information har kommit ut över tiden om att USA formellt erkände domstolsansökningar i februari, för drygt en vecka sedan, det vill säga en pågående, långvarig utredning med flera ämnen och andra fynd som säger att WikiLeaks är det centrala målet för den utredningen, inte Chelsea Manning, som redan har behandlats.
Det här är inte en utredning som bara är begränsad till USA. De olika organen som är involverade inkluderar National Security Agency, CIA, Defense Intelligence Agency (DIA). CIA och DIA, det är offentligt medgivna. NSA, det vill säga i Snowden-dokumenten och även andra register som kom ut från Pentagon. Enligt Snowden-register placerades jag på en NSA-manjaktlista 2010. Men vi vet att den amerikanska militära underrättelsetjänsten spionerade på mig från 2009 och framåt i Tyskland. FBI har bedrivit sin verksamhet i Europa, på Island och Danmark; den amerikanska militära underrättelsetjänsten i Tyskland; och FBI också i Storbritannien; och amerikansk och-eller svensk underrättelsetjänst i Sverige.
Allt eftersom tiden har gått har vi gått från försvarsposition i dessa fall till brott. Vilket jag verkligen har kunnat göra tack vare ambassadens asyl, eftersom det är en statisk situation nu [inuti Ecuadors ambassad] kan vi planera lite mer. Vi har nu väckt brottmål mot den amerikanska underrättelseverksamheten i Tyskland där amerikansk militär underrättelsetjänst lämnade sina baser i Wiesbaden och åkte ner till Berlin för att spionera på mig och en av mina vänner, Jeremy Zimmerman, som driver en pressfrihetsutrustning i Paris. Brottmålet i Danmark förra året, i samband med de olagliga FBI-aktionerna mot oss i Europa. FBI skickade ett hemligt privatjet till Island där de hade rekryterat en informatör till USA:s ambassad på Island. Den isländska regeringen fick reda på det, att de gjorde det utan auktoritet, och sa åt [USA] att gå ut. De [USA] smugglade sedan informanten runt på ett antal olika hotell runt Island och förhörde honom. Så småningom sparkades de ut ur landet av inrikesministern. De tog sedan den anmälaren, som fick betalt, till Washington DC, och förhörde honom i ytterligare fem dagar och engagerade sig i olika planer för att försöka få den anmälaren att stjäla hårddiskar från England och ägnade sig åt kontantöverföringar och andra förhör med honom — han gjorde minst två — så det är föremål för ett annat brottsanmälan i Danmark i förhållande till FBI i Danmark, och de otillåtna kontantbetalningar som uppkom till den uppgiftslämnaren. Så det är de flesta aspekterna av brottmålet i USA.
Något viktigt kom ut tidigt i år i förhållande till Google. Den amerikanska regeringen stämmer all information som Google hade – e-post, söktermer etc. – från tre av våra journalister: Sarah Harrison, Kristinn Hrafnsson och Joseph Farrell. Dessa stämningar var viktiga. Inte bara satte de Google under gag-order, utan stämningarna avslöjade en sorts juridisk attack som den amerikanska regeringen gör mot media och WikiLeaks. Så deras försvar är att de utreder – vilket ger upp till 45 års fängelse – spionage, konspiration för att begå spionage, dataintrång, allmän konspiration, stöld av information från amerikanska myndigheter.
Dessa laddningar är mycket intressanta eftersom de är ungefär som att korsa spektrumet av olika laddningstyper. De försöker många, många olika sätt att attackera organisationen och mig med hjälp av konspiration å ena sidan men också anklagelser om icke-spionage som gör det lättare att utlämna människor, och man kan se lite sånt, som just hände i ett fall i Kanada där de med framgång utlämnade någon för en anklagelse om icke-konspiration, trots att han ansökte om asyl i samband med sin spionageutredning.
De två konspirationsanklagelserna är detaljerade. Men låt oss sätta tillbaka detta i det globala sammanhanget om vad som händer. WikiLeaks publicerar inte i USA. WikiLeaks är inte registrerat i USA. WikiLeaks är en utgivare i en mängd olika jurisdiktioner: Island, Frankrike, en gång i Sverige. Så hur kommer det sig att USA hävdar jurisdiktion att åtala oss för dessa brott. Vad USA hävdar är att all information om USA ger det jurisdiktion och om vi publicerar information som kom från USA:s regering har de därför jurisdiktion att åtala utgivare som finns utanför USA, på grund av deras anslutning.
Nu är det sätt som journalister och förläggare arbetar på att vissa journalister får något från en källa och sedan kommunicerar det till andra journalister i organisationen; redaktörerna och underredaktörerna, utgivaren, distributören, teknikkillarna och så vidare. Vad den amerikanska regeringen säger är att detta informationsflöde, som inträffade inom WikiLeaks som en medieorganisation, är en konspiration. Så de har utarbetat ett sätt att involvera en hel medieorganisation i den amerikanska jurisdiktionen baserat på all information som kommer in genom en journalist som arbetar för den medieorganisationen. Så det är ett territoriellt grepp av USA att säga att de kan gå efter vilken medieorganisation som helst i världen som publicerar information som de säger är hemligstämplad; inte ens hemligstämplad faktiskt... Att de säger har härletts från någon i USA – en statsanställd som gör något som de inte borde ha – det räcker. Om de påstår ett brott i USA, någon myndighetsarbetare som inte kan hantera sekretessbelagd information ordentligt, eller något annat, och som cirkulerar till andra i en medieorganisation som använder det för att gå efter hela medieorganisationen. Så det är verkligen ett ganska allvarligt hot mot den globala mediagranskningen av USA:s krig och USA:s spioneri.
CS: Så i detta större sammanhang, vad representerar den svenska utredningen?
JA: Den amerikanska utredningen var redan till fots. Utan att vilja gå in på detaljerna i den svenska utredningen, som är väldokumenterad på justice4assange.com, startade svenskarna sin utredning och lade sedan ner den, för att sedan starta den igen, och sedan i samband med att vi precis skulle publicera Cabelgate, lägga ut ett rött meddelande från Interpol för denna förundersökning utan åtal och hållit igång sedan dess. Kvinnorna i målet säger till domstolarna att de inte ville ha någon sådan utredning. Men regeringen tog upp detta ändå. Så det är ett ganska konstigt fall och används som en PR-sticka och det har den gjort fångade mig här i Storbritannien. Så när vi pratar om vad som pågår i det amerikanska fallet och hur allvarligt det är, säger PR-attacken "åh nej, nej, nej. Det handlar om något svenskt sexfall.” Det har varit en enorm distraktion.
Formellt säger svenskarna att det är ett citat ”förundersökning” ocitat. Jag har inte åtalats och det har inte gjorts något i den förundersökningen på fyra år och de svenska myndigheterna erkänner det. Nu verkar det troligt att förundersökningen kommer att försvinna inom det närmaste året. Men Storbritannien har sagt att även om det händer så kommer de att arrestera mig ändå och du har också USA-fallet.
CS: Finns det något du vill säga eller tillägga om dina 1000 dagars asyl i allmänhet?
JA: Det har varit 1000 svåra dagar. Inte så mycket för mig utan för min familj. För mig har jag massor av saker att koncentrera mig på som inte finns på ambassaden. Jag har en organisation att driva. Vi har ett dussin olika rättegångar över hela världen.
Allt eftersom tiden har gått har den rättsliga och politiska situationen klarnat, så att det har blivit en uppenbar och iögonfallande orättvisa. Den uppfattningen är nu den dominerande uppfattningen i Sverige, Storbritannien och många andra länder har alltid haft den uppfattningen men dessa två länder är involverade på ett konkret sätt. USA är lite svårare. Även om det har förekommit en mycket fientlig retorik i USA – krävde att mitt mord, krävde att WikiLeaks ska listas som en terroristorganisation, krävde lagförslag som lagts fram inför kongressen för att definiera mig och all min personal som fiendekombattanter som kan dödas och kidnappas efter behag - USA är ett tillräckligt stort land för att vi har en rättvis körning i ett antal amerikanska medier; några av de små nästan hela tiden. Men även den största, även Fox News, ibland. Så vi har ett spektrum av stöd i USA som inte alltid kan uttrycka sig, men ibland är det och jag tror att det är ett ganska hoppfullt tecken när man tänker på mängden demonisering som har inträffat från den nationella säkerhetsstaten i USA.
Här i Storbritannien, som ett resultat av mitt fall, ändrade de lagen förra året för att säga att det inte borde ske mer utlämning utan avgift. Det handlar bara om en anklagelse eftersom vi fortfarande har det amerikanska fallet att hantera. Men det finns en växande insikt om att det som händer här verkligen är orättvist. Man kan inte ha någon fängslad i Europa utan åtal i fyra och ett halvt år. Alla kan se att det är något fel med det.
Julian Assange är grundare och redaktör och chef för WikiLeaks.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera