Raúl Zibechi är en uruguayansk journalist och en av Latinamerikas ledande politiska teoretiker. Han är en internationell analytiker för Glipa tidning i Uruguay, och professor vid Multiversidad Franciscana de América Latina. Zibechi har skrivit många böcker om sociala rörelser och politik över hela Amerika, inklusive Territorier i motstånd: En kartografi av latinamerikanska sociala rörelser och Dispergering Power: Sociala rörelser som anti-statliga krafter.
Mot frihet pratade nyligen med Zibechi om effekterna av de progressiva regeringarna i Sydamerika, framväxten av extremhögern, utvinningspolitiken inom olje-, gas- och gruvindustrier och hur kvinnor och ungdomar representerar hoppet om att bygga en ny värld. Av särskilt intresse för Zibechi i den här intervjun är de sätt på vilka sociala rörelser i regionen har vitaliserat sig själva inför statskoopteringen och den nya högervågen.
Jeff Abbott: Hur är tillståndet för de sociala rörelserna i Sydamerika efter ett decennium av progressivism?
Raúl Zibechi: Under de senaste 10 åren har sociala rörelser lidit av en växande försvagning och en tendens till desorganisering, med undantag för kvinnorörelser, särskilt feministiska rörelser i Sydamerikas södra kon, och inhemska rörelser, som båda bibehåller styrkan.
Jag tror att de progressiva regeringarnas politik, särskilt politiken för subventioner eller monetära överföringar till populära sektorer för att integrera rörelsens ledare i regeringarna, har orsakat en stor försvagning, rörelserna har demobiliserats i viss utsträckning. Vad mer är att de progressiva regeringarna har tillägnat sig de sociala rörelsernas diskurs: De talar om mänskliga rättigheter, de talar om jordbruksreformer, och det finns regeringar som den i Bolivia som definierar sig själva som de sociala rörelsernas regering.
I ett nyligen sammanträde av Consejo Latinoamericano de Ciencias Sociales [Latin American Council of Social Sciences, en icke-statlig forskningsorganisation], sa [den tidigare argentinska presidenten] Cristina Fernandez att de sociala rörelserna började 2003 med Kirchners regering. Förr fanns det bara piqueteros [till största delen arbetslösa arbetare som kräver politisk och social förändring genom protester och vägblockader], sa hon. Jag tror att det finns ett grovt fel här, men mer så finns det en politik för att adjungera och underordna sociala rörelser. Resultatet är att majoriteten av rörelserna är mycket försvagade.
JA: Har extraktivismen spridits ytterligare under dessa progressiva regeringar?
RZ: Det är viktigt att inse att extraktivism är den viktigaste modellen i Latinamerika. Varje land med regeringar från höger eller vänster genomför utvinningsprojekt. Men karaktären hos de progressiva regeringarna är att de inte har gjort något för att lämna extraktivismen bakom sig.
Till exempel är Venezuela idag mer beroende av petroleum än innan Chávez kom till makten. I Brasilien har extraktivismen genererat en stor avindustrialisering och orsakat en industriell kris orsakad av jordbruksindustrin. Brasiliens primära export är soja och järnmalm.
Extraktivismmodellen har stärkts av progressivism. Inte på grund av progressiva regeringars fel, eftersom det är den hegemoniska formen i regionen, utan snarare för att progressivismen inte visste hur den skulle lämna denna modell. Detta är en viktig kritik. Vi hade hoppats att progressivismen skulle ha gjort något annorlunda, men snarare [det de progressiva regeringarna] gjorde var mer av samma sak.
Detta är en allvarlig fråga, eftersom extraktivism har många problem, såsom miljöproblem, som vi känner till. Ändå producerar extraktivism ett allt mer polariserat samhälle. Ämnet om en procent är direkt kopplat till extraktivism, som är beroende av finansieringen av ekonomin. [Extraktivism] splittrar samhällena och ger inte människor ett värdigt arbete. Detta är vad vi har sett under de senaste 10-15 åren med både progressiva och konservativa regeringar.
JA: Hur har detta bidragit till högerns framväxt under de senaste åren?
RZ: Jag tror att högerns frammarsch är en konsekvens av den tomma politik som genereras av de progressiva, som förlamar [sociala] rörelser. Det finns ingen aktuell situation där rörelserna är i förutsättningar att omedelbart reagera på högerns framväxt.
Panoramat är mycket komplext. Jag kan ge er exemplet med Spanien. En mycket stark social rörelse växte fram 2011 i Spanien. Ändå har partiet Podemos reducerat den sociala rörelsen till en institutionell terräng – den var försvagad. Och kort därefter föddes ett nytt högerparti och i dag har de kommit in i riksdagen med inte mindre än 12 mandat i riksdagen. När rörelserna lämnar saken och när de lämnar sin politisering kommer högern att utnyttja detta utrymme.
Idag i Brasilien finns det inte en rörelse som är kapabel att konfrontera Bolsonaro, varken i orsakens terräng eller i idéer. Rörelserna befinner sig i en mycket defensiv situation och de är inte i förutsättningar att konfrontera mobiliseringarna av Bolsonaros sympatisörer.
Jag tror att det fortfarande kommer att dröja ett bra tag innan aktivister kan konfrontera extremhögern. Det blir inte i år eller nästa år [2018 eller 2019]. Och vi får se.
För mig rör sig historien som en pendel. Just nu rör sig pendeln åt höger. Och just nu skapas förutsättningar för rörelserna att återta offensiven.
JA: Med denna pendel kan vi prata om 1968 och rörelserna mot diktaturerna över hela regionen?
RZ: Om vi lär oss av historien, är det vi behöver göra att återhämta basens arbete; återhämta sig från arbete i barrios eller i samhällen; arbetet direkt med befolkningen, organisationen, politisk bildning och förmågan att se inte bara på kort sikt utan även på lång sikt.
Det stora problemet som uppstod med de progressiva regeringarna är att rörelserna inte längre hade en strategisk vision – jag personligen gillar inte ordet ”strategisk”, eftersom det är en militär karaktär. Men en långsiktig vision.
Detta är vad zapatisterna menar när de talar om tormenta [storm]. De säger att det finns val, det finns nya affärer, men vi kan inte glömma att vi på medellång till lång sikt lever i en ful politisk och ekonomisk [verklighet] som är nödvändig att konfrontera. Så allt vi gör idag måste tänkas på på medellång/lång sikt. Rörelser måste tänka på ekonomin: hur ska vi försörja oss? Hur ska vi lösa problemet med vatten? Hur ska vi lösa säkerhetsproblemet? Och en hel rad aspekter som idag inte har lösningar, men om 5-10 år kan vi komma på sätt att lösa problemen.
Under diktaturerna stärkte rörelserna sig själva. På kort sikt togs valprocessen bort från dagordningen. I en diktatur kan man inte tänka på nästa val. Du måste tänka på vad som gör dig starkare på lång sikt.
JA: På tal om zapatisterna, hur speglar de historien om urbefolkningsrörelsernas motstånd i Latinamerika?
RZ: Ursprungsbefolkningen och afroamerikanska samhällena vet mycket väl att oavsett vem som väljs kommer deras situation inte att förändras om de inte själva förändras. Det enda alternativet de har är att stärka sin autonomi, sin förmåga att organisera sig och sin förmåga att fatta beslut. Naturligtvis tar denna process oss bortom det omedelbara och det som sker i valprocessen.
För mig är detta en mycket viktig fråga, eftersom den placerar oss i en situation där den politiska agendan inte görs av makthavarna, utan snarare folket. Jag tror att vi är i en bra situation när något sådant här inträffar. […] Om jag som rörelse spelar alla mina krafter på kort sikt – för en valprocess, som ett exempel – så avväpnar jag på lång sikt. Jag tror att vi i denna jämvikt kan lösa dagens problem, men på ett sätt som inte skapar bolån för nästa år eller fem år.
JA: Vilka exempel finns det förutom zapatisterna på ursprungssamhällen som har lyckats bygga upp sin autonomi?
RZ: Jag ser en mycket intressant process i södra Chile, där jag är nu. Mapuchevärlden har skapat förutsättningar för att upprätthålla sin mobilisering av Mapuche-nationen på lång sikt. Till exempel, under de senaste dagarna fallet med samhället Temucuicui där Carabinieri mördade Camilo Catrillanca har varit i nyheterna. Mapucherna i denna zon har under de senaste 10 åren återhämtat hundra tusen hektar mark. Återvinning av mark är ett element som gör det möjligt att stärka ett folk eller en sammanslutning av samhällen för att etablera långsiktiga projekt.
Ett annat exempel är fallet med Nasa [ursprungssamhällen] i det södra colombianska departementet Cauca, som har haft många svårigheter eftersom de har gjort många motsägelsefulla saker, som har statsliknande egenskaper. Ändå bevarar de sina marker, där de sätter gränser för gruvdrift.
Här är det mer konceptuella elementet: Utan land och territorium, som är två distinkta saker, är det mycket svårt för en rörelse att upprätthålla sig själv på lång sikt. Detta beror på att landet är det som tillåter dig att konstruera icke-kapitalistiska sociala relationer, eller sagt på ett annat sätt, kommunitärt. Dessa sociala relationer, som skiljer sig från de hegemoniska sociala relationerna, är det som gör att du kan omvandla land till territorium. Skillnaden mellan land och territorium är vad du gör med marken; med landet kan du konstruera en ny eller annorlunda värld än den hegemoniska [världen].
JA: Som zapatisterna.
RZ: Som zapatisterna, eller som Landless Workers Movement (MST) i Brasilien. MST, till exempel, var kraftigt försvagad under Luiz Inácio Lula da Silvas regering. Men under de senaste två åren har de påbörjat en process från basen där kvinnor, ungdomar och medlemmar av HBTQ-gemenskapen började organisera sig inom rörelsen så att deras krav skulle höras i hela rörelsen. På detta sätt vände processen och rörelsen började återupplivas.
Varför blev det vitaliserat? Nu kom det nya samhällsaktörer – ungdomen, kvinnor och HBTQ, började aktiveras, och märkligt nog, speciellt för en campesinokultur, tjänade dessa element till att stärka rörelsen. Denna process har bara börjat nyligen, men den börjar från en ny plats som talar mycket väl om rörelsen, och som framgångsrikt öppnade rörelsen för dessa ämnen.
Idag är vi inne i en ny typ av period. Idag har kvinnor och ungdomar en central position i hela Latinamerika. De rörelser som har tillåtit och främjat organisationen av ungdomar och kvinnor är de som har återupplivat. Zapatistamötet i Morelia eller mötet för kvinnor i mars [2018] är ett fall i denna riktning. Här är ett grundläggande element: Hälften av zapatisterna är mindre än 20 år gamla. Det är en rörelse som har en framtid.
JA: Det är en ung rörelse nu?
RZ: Det är en mycket ung rörelse. Dessa möten avslöjar ungdomens närvaro och en förändring i den traditionella inhemska kulturen. Som ni mycket väl vet kan en rörelse inte reproducera den hegemoniska kulturen. En social rörelse är också en förändring i kulturen. Zapatisterna höll ett möte för kvinnor, där den inhemska kulturen är mycket patriarkal, och sedan ett möte om film – det avslöjar att det sker en intressant kulturell förändring.
JA: Och ser du liknande förändringar i samhällen i Latinamerika?
RZ: Mapuche är i en mycket intressant process. Jag har träffat ett kollektiv som heter Comunidad de Historia Mapuche, som är en grupp mapucher som studerade på universitet och sedan återvände till sina samhällen och använde sina studier för att stärka den kommunitära karaktären.
Catrillanca, som just dödades, var mindre än 30 år gammal. Den mest dynamiska gruppen idag är Alianza Territorial Mapuche, och är i princip all ungdom. Det andra fallet jag nämnde är det med MST där kvinnor, ungdomar och HBT-medlemmar spelar en central roll. Detta är en viktig kulturell förändring som modifierar rörelsernas politiska kultur.
Jeff Abbott är en oberoende journalist för närvarande baserad från Guatemala. Hans verk har dykt upp i The Progressive, Al Jazeera English och Los Angeles Times. Följ honom på Twitter @palabrasdeabajo.
Vänligen hjälp ZNet och Z Magazine
På grund av problem med vår programmering som vi först nu äntligen har kunnat fixa, har det gått över ett år sedan vår senaste insamling. Som ett resultat behöver vi din hjälp mer än någonsin för att fortsätta att ta fram den alternativa information du har letat efter i 30 år.
Z erbjuder de mest användbara samhällsnyheterna vi kan, men när vi bedömer vad som är användbart, till skillnad från många andra källor betonar vi vision, strategi och aktivistisk relevans. När vi vänder oss till Trump, till exempel, är det för att hitta vägar bortom Trump, inte för att bara upprepa, om och om igen, hur hemsk han är. Och detsamma gäller för vår hantering av global uppvärmning, fattigdom, ojämlikhet, rasism, sexism och krigsskapande. Vår prioritet är alltid att det vi tillhandahåller har potential för att hjälpa till att bestämma vad vi ska göra och hur vi bäst gör det.
När vi åtgärdar våra programmeringsproblem har vi uppdaterat vårt system för att göra det lättare att bli en underhållare och ge donationer. Det har varit en lång process men vi hoppas att det kommer att göra det lättare för alla att hjälpa oss växa. Om du har några problem, vänligen meddela oss omedelbart. Vi behöver input om eventuella problem för att se till att systemet kan fortsätta att vara enkelt att använda för alla.
Det bästa sättet att hjälpa till är dock att bli en månatlig eller årlig underhållare. Sustainers kan kommentera, posta bloggar och få en nattlig kommentar via e-post.
Du kan också eller alternativt göra en engångsdonation eller få en tryckt prenumeration på Z Magazine.
Prenumerera på Z Magazine här..
All hjälp kommer att hjälpa mycket. Och vänligen maila alla förslag på förbättringar, kommentarer eller problem direkt.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera