I en blogginlägg för New York Review of Books, skrev Daniel Wilkenson från Human Rights Watch (HRW).
"Anhängare till Chávez och Maduro försöker ofta tona ner oro för pressfriheten i Venezuela genom att peka på rapportering som är kritisk mot regeringen i landets tidningar. Det är sant att regeringen inte har riktat in sig på tryckta medier lika aggressivt som tv, kanske för att antalet venezuelaner som läser tidningar är en liten bråkdel av antalet som tittar på tv.”
Med andra ord är det väldigt lätt att avslöja lögnerna som sprids av HRW, RSF och de flesta internationella medier om tillståndet för pressfrihet i Venezuela genom att helt enkelt övervaka innehållet i landets största tidningar. Wilkenson måste därför hitta en väg runt det obekväma faktumet. Alla som läser spanska kommer omedelbart att bli chockade över mängden och häftigheten av anti-regeringstirader som dyker upp. Som jag har förklarat annorstädes, det är en barnlek att varje dag hitta kommentarer som öppet kallar Maduro för en "diktator" eller "mördare" eller ord om det.
Hur är det med Wilkinsons förslag att antalet människor som läser tidningar är för litet för att ha stor betydelse för regeringen? Det står sig inte alls. I förhållande till Venezuelas befolkning är den sammanlagda dagliga upplagan för dess fyra största tidningar ungefär densamma som den sammanlagda dagliga upplagan för de fyra största tidningarna i USA.
Tänk på det. Om en anti-regeringsgrupp i USA är mycket väl representerad i Wall Street Journal, New York Times, USA Today och LA Times, hur trovärdigt skulle den gruppen kunna hävda att den inte har lyckats effektivt få ut sina åsikter till allmänheten ? Och hur troligt är det att en grupp med så stark närvaro i tryckta medier skulle stängas ute från tv-medier? Sunt förnuft borde få vem som helst att säga att det förmodligen inte är sant och det är precis vad som är nyligen studier av de venezuelanska TV-medierna har avslöjat.
Det råder ingen tvekan om att några av de sätt som den venezuelanska regeringen har balanserat mediabevakningen på sedan kuppen 2002 rimligen kan kritiseras. Men vad Wilkenson gör i detta stycke, och vad HRW har gjort obevekligt sedan det disgraced genom hur den svarade på kuppen 2002, är alltför använda påståenden om censur för att helt vilseleda människor om det faktiska innehållet i den venezuelanska media. Som Keane Bhatt nyligen noterade, tills HRW stänger svängdörren mellan sig och amerikanska eliter borde ingen förvänta sig mycket bättre av dem.
Redaktörerna för New York-recensionen av Books avvisade mina kommentarer som motbevisade förtalande kommentarer om VenezuelAnysis.com i kommentarer under Wilkensons artikel. Vilket passande sätt att "moderera" svar under ett oärligt stycke om Venezuela. (UPPDATERING: De två kommentarerna jag lagt upp har nu fått stå kvar efter att jag kontaktat redaktionen]
UPPDATERING II:
Jag borde också ha nämnt att New York Times nyligen tvingades dra tillbaka en lögn som är mycket lik den som Wilkenson spred i sitt stycke:
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera