ZNetwork өз оқырмандарының жомарттығы арқылы ғана қаржыландырылады.
сыйлауҚатысу экономикасы – Deltagarekonomi: En sammanfattning
Vad är en ekonomi?
En ekonomi kan beskrivas som en uppsättning institutioner och sociala ”rolik” med vars hjälp människor organiserar sig själva och sitt arbete för att production, konsumera och allokera varor, tjänster och resurser. Ett ekonomiskt system och dess instituter kan vidare definieras med hjälp av följande frågor: vem äger produktionsmedlen, hur organiseras arbetsdelning och beslutsfattande, hur sker allokeringen av samhällets resurser och det som productionras.
Det sätt som ett samhälle väljer att organisera sina ekonomiska aktiviteter på har långtgående konsekvenser för människor. De ekonomiska aktiviteterna påverkar människor dels genom att definiera de roller som erbjuds människor i deras egenskaper av prodyuser och konsumenter och dels genom att påverka det som productions, konsumeras och allokeras. Båda dessa typer av påverkan har stort inflytande på människors utveckling och möjligheter till ett givande och självförverkligande liv.
Vägledande värderingar
För att kunna utvärdera och bedoma olika typer av ekonomier måste vi ha en uppfattning om på vilket sätt vi vill att ett ekonomiskt system skall påverka människor och vilka värderingar som vill skall vara vägledande. En Deltagarekonomi utgår ifrån följande fyra grundläggande värderingar:
· Rättvisa
Institutionerna skall fördela konsumtionsmöjligheter utifrån en “rättvis” fördelningsprincip. Ingen ska belönas eller straffas för något som man inte kan påverka utan endast ansträngningar och uppoffringar ska belönas.
· Solidaritet
Institutionerna skall fostra egenskaper som empati, ömsesidig respekt och omtanke om andra.
· Мангфальд
Institutionerna skall möjliggöra och eftersträva mångfald både med avseende på levnadssätt och på utförandet av ekonomins uppgifter.
· Självförvaltning
Institutionerna skall möjliggöra och eftersträva att varje aktör i ekonomin påverkar beslut i den utsträckning som han/hon påverkas av besluten
Vilka är балама?
Om en ekonomi är en uppsättning institutioner och roller för att möjliggöra produktion, consumtion och allokering kan man förenklat identifiera fyra ekonomiska grundtyper utifrån dess instituters utmärkande сүйреп апарыңыз:
· Капитализм
– Жеке меншік өндіріс
– Hierarkisk beslutsfattande och hierarkisk arbetsdelning i produktionssenheterna
– Tillgång till consumtion via ersättning för ägande av produktiva tillgångar (vinstutdelning) och arbetets bidrag till produktionsutfallet (marknadslöner) där parternas förhandlingsstyrka avgör fördelningen.
– Маркнаден арқылы ресурсерді алу
· "Социализм"
– Statligt eller kollektivt ägande av produktionsmedlen
– Hierarkisk beslutsfattande och hierarkisk arbetsdelning i produktionssenheterna
– Tillgång till consumtion utifrån konsumenters behov (centralt uppskattade behov) och via ersättning för arbetets bidrag till produktionen (орталық värdering av bidrag)
– Орталық жоспарлау арқылы ав ресурсерді бөлу
· «Маркнадсоциализм»
– Kollektivt eller statligt ägande av produktionsmedlen
– Hierarkisk beslutsfattande och hierarkisk arbetsdelning i produktionssenheterna
– Tillgång till consumtion via ersättning för arbetets bidrag till produktionsutfallet (marknadslöner) och till vis del utifrån behov
– Маркнаден арқылы ресурсерді алу
· Deltagarekonomi
– Gemensamt ägande av produktionsmedlen
– Өндірістегі демократиялық белсенділік
– Balanserade arbetskomplex vars arbetsuppgifter är balanserade med avseende på den livskvalitet och den makt som arbetsuppgifterna genererar
– Ersättning för arbete baserat på arbetsinsats, ansträngning och uppoffring
– Alokering av resurser via en självförvaltande процесі – deltagande planering
Ägande av produktionsmedlen
I en kapitalistisk ekonomi ägs produktionsmedlen av enskilda personer och grupper. Дет сакнар бетиделсе пә вилкет сәтт сом әгарна хар комитет өвер сина тиллгәнгар оч агарна дельтар инте нөдвәндигтвис и арбетет сом утфөрс и продукционсенхетерна. Ägandet medför beslutanderätt över hur tillgångarna skall användas utan hänsyn till vilka konsekvenser besluten får för för för production som arbetar i fabrikerna samt rätt till en okad konsumtion via vinstutdelning. Detta är varken förenligt med rättvisekriteriet eller självförvaltningskriteriet.
Arbetsdelning och beslutsfattande
Капитализм
Det Finns två klasser av anställda/arbetare i en kapitalistisk ekonomi. Den ena klassen har genom utbildning, träning och tillgång till information skaffat sig stort inflytande över sina egna och andras arbetssituation och arbetsuppgifter och deras egna arbetsuppgifter är utvecklande och maktfrämjande. Hierarkiskt befinner de sig mellan ägarna och den lägre klassen av anställda. Klassen består av olika typer av direktörer, produktionschefer, ingenjörer, arbetsledare, advokater osv. men också lärare, läkare och arkitekter och kallas koordinatorer. Den andra och lägre klassen består av anställda/arbetare som inte fattar några viktiga beslut utan enbart utför de beslut som fattas av ägare eller av koordinatörer. Ұйымдастырушыларға тапсырыс берушілер кіре алады. Deras arbetsuppgifter är monotona och “själsdödande”. Gruppen består av arbetare "på golvet".
Статсоциализм
I en statssocialistisk ekonomi finns inga privata ägare till produktionsmedlen men i övrigt är produktionen normalt organiserad på samma hierarkiska satt som i en kapitalistisk ekonomi dvs. med en grupp av anställda som fattar de viktiga besluten och planerar sina egna och andras arbetsuppgifter och en annan grupp som endast lyder order och utför fattade beslut och vars arbetsuppgifter әр monotona och ”själsd.” Yrkesbenämningarna kan skilja sig från en kapitalistisk ekonomi men principen är den samma.
Маркнадсоциализм
En ”marknadssocialistisk” ekonomi kan ibland ha en формеллт demokratisk beslutsorganisation i fabrikerna med arbetarråd eller liknande som fattar besluten. I praktiken brukar det trots detta skapas en koordinatorklass som dominerar och styr beslutsfattandet på grund av en större förmåga att aktivt delta i beslutsfattandet och en bättre tillgång дейін ақпарат сом i sin tur beror på att arbetsdelningen fortsätter att organiseras hierarkiskt i två klasser av anställda enligt samma mönster som i kapitalistiska och statssocialistiska ekonomier. I en marknadsstyrd ekonomi, oavsett om ägandet är privat eller statligt, tvingas aktörerna av kortsiktiga konkurrensskäl att organisera arbetsdelningen hierarkiskt och därmed indirekt även det formella beslutsfattandet.
Fördelning av konsumtionsmöjligheter/Ersättning
Капитализм
I den teoretiska varianten av en kapitalistisk ekonomi får en person tillgång till samhällets totala produktion via ersättning i form av utdelning, ränta och lön baserat på bidraget till den totala produtionen. Personens bidrag till produktionen kan grunda sig både på ägande av produktionstillgångar och på arbete, ju produktivare tillgångar eller arbete desto större tillgång till samhällets totala produktion via större utdelningar och högrelyon. Мен практикен пåverkas möjligheterna till consumtion i stor utsträckning även av aktörernas förhandlingsstyrka мен класскампен сом т ex beror på monopolsituationer, facklig organiseringsgrad m.m.
Статсоциализм
Мен «статсоциализм» дегенді теңестіру мүмкіндігін жоғалтпаймын. Denna fördelningsgrund är användbar och till och med att föredra vid fördelning av enstaka kollektiva nyttigheter sasom tillgång till sjuk- och hälsovård och utbildning eller för enstaka grupper, såsom äldre och med att föredra vid fördelning av. den skulle fungera som generell fördelningsprincip för samtliga productionrade varor och nyttigheter i hela ekonomin och för samliga grupper i samhället. Även om det fanns ett någorlunda objektivt sätt för en central planeringsenhet att avgöra vilka behov som människor upplever sig ha, så skulle det inte finnas någon möjlighet att jämka sammanhälhälhälhet att jämka samman behomälhälät. Upplevda behov skulle alltid överstiga vad samhället skulle vara villigt och förmöget att production.
Маркнадсоциализм
I de ”socialistiska” varianterna berättigar inte ägande av produktionsmedel till konsumtion men i marknadsvarianten påverkar arbetets produktivitet lönens storlek och därmed konsumtionsmöjligheterna. Eftersom de flesta variabler som påverkar және жеке тұлғалардың өнімділігі, t.ex. intelligens, tillgång till utbildning, styrka, uthållighet m.m. i stor utsträckning inte kan påverkas av individen förkastar vi denna grund för fördelning av konsumtionsrätter med hänvisning till rättvisekriteriet. En person skall inte belönas eller straffas för något som han/hon inte själv kan påverka.
Алокинг
Нарық
Marknadsallokering innebär resursfördelning via förhandlingar mellan enskilda köpare och säljare. Varje aktör försöker maximera sin vinst utan hänsyn till effekterna på andra och varje vinstökning sker av nödvändighet på bekostnad av någon annans potentiella vinst. De parter utöver köparen och säljaren som påverkas av en affärstransaktion, t.ex. övriga innevånare i samhället som måste leva med bilavgaser eller framtida generer som måste hantera miljöförstörelse, får inte tillfälle att påverka förhandlingen och prissättningen. De priser som marknaden genererar är därmed alltid missvisande och felaktiga eftersom i princip alla affärstransaktioner utan undantag har effekter (som kan vara både positiva och negativa) för en tredje part. Vidare snedvrids efterfrågan genom en ojämn inkomstfördelning (som i sig är resultatet av marknadslöner) så att konsumenter med stor inkomst kan efterfråga lyxartiklar samtidigt som konsumeter med in låg inkommed. Detta är några av marknadens negativa effekter och de är tillräckliga för att vi skall kunna förkasta marknaden som allokeringsmetod med hänvisning till solidaritetskriteriet eftersom marknaden inte främjar soldaritet utan snagrans ochransförnsförnsk med hänvisning till. teriet eftersom de parter som påverkas av besluten (tredje part vid en affärstransaktion) ) inte tillåts ha inflytande över besluten.
Орталық тегістеу
Орталық тегістеу innebär en process där en central planeringsenhet införskaffar information om samhällets produktionsresurser och konsumtionsbehov och utifrån denna information upprättar produktionsplaner vilka därefter kommuniceras nedåt till de enskilda produktionsenheterna sinheterna ocherna fötr. Även om vi förutsätter altruistiska och rättvisa planeringstjänstemän med en fantastisk förmåga att inhämta och tolka den stora mängd information som det handlar om så måste denna allokeringsprocess lik sta måste denna allokeringsprocess åttruistiska och rättvisa planeringstjänstemän med en fantastisk förmåga att inhämta jälvförvaltningsmålet. En centralt upprättad plan som förväntas genomföras av enheter som inte själv varit delaktiga i upprättandet av planen står i klar motsättning till målet att de som påverkas av besluten skall vara de som fattar.
Мангфальд
Ett kapitalistiskt samhälle, liksom de s.k. ”socialistiska” samhällena enligt definitionen ovan, är klassamhällen och de olika klasserna uppvisar stora skillnader mellan varandra men inbördes är klassernas smaker, preferenser, värderingar och intressen påfallande lika. Klassmedlemmar likriktar i stor utsträckning tycke och smak vad gäller musik, kläder, sport m.m. för att markera klasstillhörighet. Detta är inte förenligt med vårt mångfaldsmål. Vidare, den mångfald som trots allt erbjuds i ett kapitalistiskt samhälle är oftast begränsad eftersom konkurrens och skalfördelar likriktar både produktionsalternativ och konsumenters smaker och preferenser. Coca-Cola және Pepsi Cola және McDonalds және Burger King сияқты ”meningingslösa” шеберлік шеберлерінің ең жақсы нұсқалары.
Қорытынды
Vi kan förkasta den kapitalistiska versionen och de två sk Socialistiska versionerna av ekonomiska system med hänvisning till bristande måluppfyllelse avseende samtliga fyra vägledande värderingar; rättvisa, solidaritet, mångfald och självförvaltning.
Deltagarekonomi – көру
I en Deltagarekonomi är ägandet gemensamt. Vem eller vilka som skall anses äga samhällets resurser är ointressant eftersom ägandet inte medför några konsekvenser alls vare sig med avseende på beslutsrätt, ersättning eller något annat. Man kan se det som att alla äger en del i samhällets totala tillgångar eller att ingen äger samhällets tillgångar.
Deltagarekonomin bygger i stället på fyra andra institutioner som tillsammans definierar ett ekonomiskt system som uppfyller målen avseende rättvisa, solidaritet, mångfald och självförvaltning.
· Ett system av arbetsplatsråd och konsumentråd
· Баланссерад арбеткомплексі
· Ersättning för arbetsinsats, ansträngning och uppoffring
· Deltagande allokeringsplanering
Rådsstruktur och beslutsfattande
En arbetsplats högsta beslutande organ är arbetsplatsrådet där samtliga arbetande ingår. Beroende på arbetsplatsens storlek deltar samtliga arbetande eller endast valda delegater i rådets återkommande sammanträden. Valda delegater kan återkallas när som helst av den grupp som valt dem. På arbetsplatsen finns också olika mindre råd, såsom arbetslagsråd, avdelningsråd, divisionsråd m.fl. vilka hanterar de frågor som i första hand berör en begränsad del av arbetsplasen. Varje arbetsplats ingår vidare i olika branchråd för alla arbetsplatser inom samma branch och regionråd för arbetsplatser inom samma region. På samma sätt ingår alla konsumenter i grannskapsråd, stadsdelsråd, kommunråd, Regionråd osv. upp till ett landsomfattande konsumetråd.
Samtliga löpande beslut rörande produktion och konsumtion och planering av aktiviteter och verksamheter hanteras inom ramarna för denna rådsstruktur. Beslut fattas med hjälp av röstförfarande och beslutsregler som är specifika för olika typer av beslut. Varje råd bestämmer själv vilka regler som skall gälla för vilka beslut. Det kan vara consensus, enkel majoritet eller olika typer av kvalificerad majoritet beroende på vilken typ av beslut som skall fattas. I vissa typer av beslut kanske en grupp av arbetare skall ha vetorätt, för andra beslut kanske regeln skall vara strikt en person – en röst. Дет әр ден вәгледанде норман сом әр дет виктига; en aktör ska påverka ett beslut utifrån i vilken utsträckning som aktören påverkas av beslutet.
Баланссерад арбеткомплексі
På alla arbetsplatser oavsett ekonomi finns en mängd arbetsuppgifter som ska utföras. Uppgifterna är olika med avseende på de färdigheter som man utvecklar vid utförandet av uppgifterna och med avseende på livskvalitet. Vissa uppgifter genererar stora färdigheter i att analysera, planera, argumentera och dra slutsatser och är därför ”maktfrämjande” medan andra uppgifter är repetetiva, tråkiga och ”själsdödande”. Den förstnämnda typen av uppgifter innebär ofta, men inte alltid, även en hög livskvalitet medan den andra typen innebär låg livskvalitet. I de tidigare beskriva ekonomiska systemen kombineras olika arbetsuppgifter ihop till arbetskomplex på ett sådant sätt att en anställning enbart innehåller arbetsuppgifter som är givande, skapande ochELL är givande, skapande och ELLFERA utvecklande som. själsdödande». De som utför uppgifter som är givande och maktfrämjande (koordinatorerna) utvecklar en överlägsen förmåga att aktivt delta i beslutsfattande så att även om en formellt demokratisk att även om en formellt demokratisk rådsstruktursärånd påndsstruktursärädet an pådsstruktursärdet. ställda som controllerar beslutsfattandet på grund av deras erfarenheter från sina anställningar.
För att möjliggöra eth olluts l ä r likvärdiga alla andra anställingar i ekonomin med ved avseende б арналған de färdigheter som arbetsuppgifterna genererar avseende deltagande i beslutsfattande. Utformandet av balanserade arbetskomplex måste självfallet även i en Deltagarekonomi goras med hänsyn till behovet av utbildning, träning och kunskap för arbetsuppgifternas utförande. Även balansering MELLAN olika arbetsplatser kan vara nödvändigt eftersom en arbetsplats kan skilja sig avsevärt från andra med avseende på nämnda färdigheter. Balanserade arbetskomplex i hela ekonomin är en förutsättning för ett demokratiskt beslutsfattande inom de olika råden. Dessutom kräver rättvisenormen att arbetskomplexen i möjligaste mån även balanseras med avseende på livskvalitet.
Ett antal ”arbetskomplexkommittéer” med arbetarrepresentanter både på varje arbetsplats och i ekonomin som helhet har till uppgift att klassificera och värdera arbetsuppgifter utifrån maktfrämjande fårbetskomplexkommittéer at kombifårån maktfrämjande få varje arbetsplats as och fördelas så att balansering uppnås.
Ерсәттнинг
Мен Deltagarekonomi ersätts utfört arbete utifrån arbetsinsats, ansträngning och uppoffring och inte i första hand utifrån arbetsresultatet. En arbetare som är extra produktiv på grund av större intelligens, styrka eller någon annan egenskap som han/hon har bevåvats med i det genetiska lotteriet eller större erfarenhet eller bättre arbetsverktyg sambllte arbetsverktyg produceted intelligens intelligens. tjänster via en högre ersättning än en arbetare med en lägre ”tilldelning” av dessa egenskaper. Däremot har en arbetare som arbetar fler timmar och med högre intensitet eller med ett arbete som kräver en större uppoffring i övrigt rätt till en högre ersättning än en arbetare som arbetar färbetsärbeterre som arbetar färbetsäträlsitetre m kräver en mindre uppoffring. Förutom att denna ersättningsprincip uppfyller rättvisekriteriet är den även att föredra utifrån motivationssynpunkt. Många förespråkare för den kapitalistiska modellen hävdar att ersättning utifrån produktivitet är nödvändig för att motivera produktiva anställda att gora sitt bästa. Detta argument är ologiskt eftersom det är meningslöst att belöna ett beteende som en aktör inte kan påverka. En anställd kan inte påverka sina medfödda genetiska förutsättningar oavsett hur stor ersättning som erbjuds. Däremot kan en anställd påverka sin arbetsinsats, ansträngning och uppoffring och därmed är det motiverat ur ett motivationsperspektiv att ersätta dessa variabler. Eftersom samtliga arbetskomplex i en Deltagarekonomi är balanserade med avseende på maktfrämjande och livskvalitet är antalet arbetade timmar en första uppskattning på den arbetsinsats som skall ersättas/belönas. Utöver detta kan de olika arbetsråden på olika nivåer besluta att de anställda skall betygsättas med avseende på arbetsinsats, intensitet och uppoffring av sina arbetskamrater utifrån överenskomna kriter utifrån överenskomna kri okverenskomna kridennaer. ersättning som den anställde erhåller.
Дельтаганді алолеринг
Alternativet till marknadsallokering och central planering är en demokratisk allokeringprocess där både konsumenter och productioner deltar direkt och demokratiskt i formuleringen av de årliga planerna i den utsträckning som de påverkas av de olika aktiviteterna.
För att arbetsplatsråden skall kunna organisera sina produktionsaktiviter med hänsyn till vilka effekter de får på dem själva, andra arbetare och konsumenterna måste de ha tillgång to viss information. På samma sätt måste konsumenterna och deras råd ha tillgång till vis information får att kunna föreslå konsumtionsnivåer med hänsyn till deras egna behov, effekterna för andra konsumeneter och production. Arbetare måste kunna väga fördelarna med en viss produktionsteknik och arbetsinsats mot eventuella konsekvenser för konsumenterna och konsumenter måste kunna bedoma om konsumtionskraven är realistiska utifrån deras aktella arbetsinsats. апайға дейін; alla aktörer måste ha tillgång till information om de korrekta sociala ”intäkterna” och ”kostnaderna” för de varor och tjänster som de efterfrågar respektive production inklusive både kvantifierbara och icke-kvantifierbara deras konsekvenser av. Мен EN deltagande allokeringsprocess förmedlas och kommuniceras denna information via av följande communikationsverktyg:
· Басқыш
Under förutsättning att samtliga aktörer som påverkas tillåts medverka i prissättningen av varor och tjänster i den utsträckning som de påverkas är priser det viktigaste kommunikationsverktyget. För att möjliggöra en korrekt prissättning måste priserna skapas i en әлеуметтік коммуникативті процесс där samtliga aktörers preferenser tillåts komma till uttryck.
· Mått på arbetsinsats: arbetad tid
Eftersom arbetskomplexen är balanserade med avseende på livskvalitet och ”maktfrämjande” är arbetade timmar en rimlig första uppskattning av arbetsinsats och ansträngning. Detta mått kan eventuellt kompletteras med arbetskamraternas betygsättning med avseende på arbetsintensitet utifrån överenskomna kriterier.
· Квалитативті бесскривнингар
Producenter och konsumenter måste få tillgång to information on de qualitativa mänskliga effekter som deras val innebär och som inte förmedlas av de kvantitativa indikatorerna. Producenter och consumenter på olika rådsnivåer måste därför till sina förslag bifoga både detaljerade och summeriska beskrivningar av dessa kvalitativa эффектілері.
Алокингті ұйымдастыру
Varje arbetsplatsråd och konsumentråd deltar i den sociala iterativa process som kallas deltagande жоспарлау. Därutöver deltar branch- och regionråden på produktionssidan samt grannskaps- stadsdels- kommun- och landsråden på konsumentsidan. Utöver dessa två nätverk av råd understöds processen av diverse s.k. understödsnämnder som bistår med eksperthjälp och underlättar informationsutbytet och informationsbearbetningen vid upprättandet av rådens förslag, justering av förslag, vid beräkning av anställningsbehov o s v. Dessa underställningsbehov o s v. m helst med balanserade arbetskomplex, ersättning utifrån insats och rådsbaserat beslutsfattande osv.
Алокингтерді өңдеу
· Consumenter föreslår en plan for sin privatkonsumtion.
· Grannskapsråden skapar konsumtionsplaner som omfattar individernas privatkonsumtion likaväl som grannskapets kollektiva consumption. Råden på högre nivåer skapar förslag som omfattar förslag från de lägre medlemsråden som de har bifallit samt sitt eget kollektiva konsumtionsförslag.
· Varje productionentaktör föreslår en produktionsplan som innehåller behov av insatsvaror, investeringar och arbetskraft samt antal varor och tjänster som skall productions. Branchfererationerna aggregerar förslagen efter bifall eller avslag och noterar eventuell överskottsefterfrågan respektive överskottsutbud.
· Varje aktör på varje nivå föreslår sin egen plan och efter att ha mottagit information om effekterna av sina egna och andra aktörers förslag i form av nya uppdaterade priser mm från understödsnämnderna så justerar aktörlag sina.
· Allt eftersom aktörerna förhandlar sig igenom ett antal förhandlingsrundor eller iterationer närmar man sig en realiserbar produktionsplan för det kommande året.
Vid tidpunkten för upprättandet av det första förslaget har aktörerna tillgång дейін тиісті деректер från det avslutade året. Vidare har understödsnämnderna uppskattat det kommande erets sannolika förändringar av priser och ersättning o.s.v. utifrån tidigare beslutade investeringar och förväntade förändringar i arbetskraftspopulationen m.m.. Varje aktör skapar sig en egen uppfattning om kommande förändringar av inkomst och kvalitetsnivån i arbetfåntade investeringar i arbetskraftspopulationen m.m.. Med hjälp av all denna och övrig information och föregående års priser som en indikation på de sociala kostnaderna för varor och tjänster upprättar de consumtions- och produktionsförslag för det kommande året, inte bara innehålp året, inte bara innehålpäende års priser som en indikation т артқа upp sina val. Förslagen på denna nivå behöver inte vara alltför detaljerade eftersom historisk statistic kan användas för att bryta ner informationen to mer detaljerade nivåer. När de enskilda aktörerna har lämnat sitt förslag sammanställs de till ackumulerade förslag för de olika nivåerna i hela ekonomin. Efter ett antal förhandlingsrundor blir arbetsplatsernas och grannskapsrådens förslag föremål för diskussion, förhandling och beslut till skillnad från varje individuals förslag. I detta läge krävs godkännande av den föreslagna planen från det ”högre” rådet innan det läggs det till det ”högre” rådets eget förslag och så vidare uppåt i rådsstruk.
När samtliga de första förslagen har lämnats summeras de och total efterfrågan jämförs med totalt utbud för samtliga varor och tjänster varefter understödsnämnerna sammanställer ақпараты om överskott och underskott i utbud fårdika chämnats in utbud fårdika chämfärän täl färdikarde sachäftervter. ävs för att jämvikt skall skapas. Aktörerna granskar den nya informationen och upprättar nya förslag där man justerar sina onskemål utifrån den nya informationen och de nya priserna. Processen fortsätter med nya förhandlingsrunder eller ”iterationer” tills dess att en möjlig årsplan har skapats. Eftersom varje förslag skall godkännas av närmast högre råd i rådsstrukturen pressas varje enskild aktör och råd att anpassa sina förslag till de genomsnitt som gäller i ekonomin avseende relationernas av närmast högre råd i rådsstrukturen pressas varje enskild. En aktör som föreslår en privatkonsumtion som alltför mycket överstiger den ersättning som han/hon förväntas erhålla får inte sin plan godkänd av sitt grannskapsråd och en arbetsplats som föreslårmförn som föreslårmförn som föreslårf en kostvig филиалы. snittet får inte sin plan godkänd av branchrådet. För att underlätta och snabba upp processen kan olika processtekniska regler införas såsom t.ex. regler för hur stora procentuella förändringar som får föreslås osv. men grunddragen i processen är desamma.
Om den beslutade planen av någon anledning behöver justeras under året hanteras detta i första hand genom förhandlingar mellan de olika konsumentråden, om justeringarna gäller ändrade konsumtionsvanor som tar ut varandra fåte gensäien, total consumtionsvanor som tar ut varandra fåte gensämän, tät konsämänän såmätänätänätänänänätänätänätänätänätänätänätï? örhandlingar mellan de olika konsument - Өндіріс жоспары, өндіріс жоспары.
För en mer uttömmande och omfattande beskrivning och analys samt bemötande av diverse invändningar se:
Майкл Альберт: Парекон – капитализмнен кейін өмір сүреді (Ordfront)
Веб-сайт:
http//www.parecon.org
http//www.zmag.org/parecon
Андерс Сандстрем