I natt slet 30 invaderande israeliska soldater genom ett hus i utkanten av ett flyktingläger i Betlehem. När de anlände i 12 tungt bepansrade jeepar med blåljus som blinkade vid midnatt, tog de mätningar av huset, hem till flera enheter från samma utökade familj, och huset bredvid. Det huset är litet, någons mormors hem. Hon sitter på en stol i sin lummiga trädgård framför huset. Hon stirrar åt sidan, talar inte, gråter inte. Det större huset, som israeliska soldater ska spränga mormoderns hus i luften för att ta sig till, har ett tak som många nätter under utegångsförbud träffas på och gör en grill i en gammal burk. Det är omöjligt att träffas på kaféer eller restauranger, de flesta är stängda på grund av utegångsförbud och det finns inte mycket pengar att spendera ändå.

Natten efter att de israeliska soldaterna hade lämnat kom folk från lägret ut från sina hus för att hjälpa familjerna att bära ut sina räddningsbara tillhörigheter. En kopia av Al Aqsa-moskén, en halvt sönderslagen tv, filtar, resväskor, en liten flicka kommer ut genom dörren med en ryggsäck och håller hand med en vän. Hon måste hitta en ny plats att sova, liksom alla. Vänner från hela lägret skakade hand, en gick fram till mig och ryckte på axlarna. Den vars hus det sägs "tack" och "om gud vill det." Idag står kvinnor uppradade i stolar tvärs över den smala allierade gatan från huset och accepterar handskakningar och kindpussar från grannar som kommer för att framföra kondoleanser. De är alla hemlösa nu.

De israeliska soldaterna sa att de skulle komma tillbaka för att spränga husen. Kanske nu, kanske senare. Ingen vet vad som är normalt i denna kampanj av psykologisk krigföring som den israeliska militärregeringen för mot det palestinska folket. De gjorde samma sak i lägret Deheisha för fyra månader sedan och folket väntar fortfarande utanför deras hus, eftersom israeliska soldater när som helst kan komma för att förstöra det.

Israeliska soldater grävde upp huvudvägen från Beit Sahour och skapade en vägspärr högre än två bilar ovanpå varandra. En gammal kvinna där berättar att hennes blomsterträdgård förr var så vacker, att stengärdet framför vägen var så vackert. Det står tankar i backen bakom och jeepar som kör förbi en väg som nu har gått i lera. Mina vänner här fortsätter att säga till mig att imorgon är det alla hjärtans dag.

---