USA:s delstatsdepartement uppmuntrade den pakistanska regeringen vid ett möte den 7 mars 2022 att avsätta Imran Khan som premiärminister på grund av hans neutralitet mot den ryska invasionen av Ukraina, enligt ett hemligstämplat pakistansk regeringsdokument som erhållits av The Intercept.
Mötet, mellan den pakistanska ambassadören i USA och två tjänstemän från utrikesdepartementet, har varit föremål för intensiv granskning, kontroverser och spekulation i Pakistan under det senaste och ett halvt året, när anhängare till Khan och hans militära och civila motståndare kämpade efter makten. Den politiska kampen eskalerade den 5 augusti när Khan dömdes till tre års fängelse på grund av anklagelser om korruption och häktades för andra gången sedan han avsattes. Khans försvarare avfärdar anklagelserna som grundlösa. Domen blockerar också Khan, Pakistans mest populära politiker, från att delta i val som väntas i Pakistan senare i år.
En månad efter mötet med amerikanska tjänstemän dokumenterat i det läckta pakistanska regeringsdokumentet hölls en misstroendeomröstning i parlamentet, vilket ledde till att Khan togs bort från makten. Omröstningen tros ha organiserats med stöd av Pakistans mäktiga militär. Sedan dess har Khan och hans anhängare varit engagerade i en kamp med militären och dess civila allierade, som Khan hävdar utformade hans avlägsnande från makten på begäran av USA
Texten till den pakistanska kabeln, framtagen från mötet av ambassadören och överförd till Pakistan, har inte tidigare publicerats. Kabeln, känd internt som en "cypher", avslöjar både morötterna och pinnarna som utrikesdepartementet använde i sin press mot Khan, och lovade varmare relationer om Khan togs bort och isolering om han inte gjorde det.
Dokumentet, märkt "Hemligt", innehåller en redogörelse för mötet mellan tjänstemän från utrikesdepartementet, inklusive assisterande utrikesminister för byrån för syd- och centralasiatiska frågor Donald Lu, och Asad Majeed Khan, som vid den tiden var Pakistans ambassadör i USA
Dokumentet lämnades till The Intercept av en anonym källa i den pakistanska militären som sa att de inte hade några band till Imran Khan eller Khans parti. The Intercept publicerar huvuddelen av kabeln nedan och korrigerar mindre stavfel i texten eftersom sådana detaljer kan användas för att vattenstämpeldokument och spåra deras spridning.
Innehållet i dokumentet som erhållits av The Intercept överensstämmer med rapportera i den pakistanska tidningen Dawn och på andra ställen beskriver omständigheterna kring mötet och detaljer i själva kabeln, inklusive i klassificeringsmarkeringarna som utelämnats från The Intercepts presentation. Dynamiken i förhållandet mellan Pakistan och USA som beskrivs i kabeln bekräftades senare av händelser. I kabeln invänder USA mot Khans utrikespolitik i Ukrainakriget. Dessa ståndpunkter vändes snabbt efter att han avsattes, vilket följdes, som utlovades på mötet, av en uppvärmning mellan USA och Pakistan.
Det diplomatiska mötet kom två veckor efter den ryska invasionen av Ukraina, som inleddes när Khan var på väg till Moskva, ett besök som gjorde Washington upprörd.
Den 2 mars, bara dagar före mötet, hade Lu förhörts vid en utrikesutskottsutfrågning i senaten om Indiens, Sri Lankas och Pakistans neutralitet i Ukrainakonflikten. Som svar på en fråga från senator Chris Van Hollen, D-Md., om ett nyligen fattat beslut av Pakistan att avstå från en FN-resolution som fördömer Rysslands roll i konflikten, sa Lu: "Premiärminister Khan har nyligen besökt Moskva, och så jag tror att vi försöker ta reda på hur vi ska engagera oss specifikt med premiärministern efter det beslutet.” Van Hollen verkade vara indignerad över att tjänstemän från utrikesdepartementet inte var i kontakt med Khan om frågan.
Dagen före mötet talade Khan till ett möte och svarade direkt till europeiska samtal om att Pakistan samlas bakom Ukraina. "Är vi dina slavar?" Khan dundrade till folkmassan. "Vad tycker du om oss? Att vi är dina slavar och att vi kommer att göra vad du än ber oss om?” han frågade. "Vi är vänner med Ryssland, och vi är också vänner till USA. Vi är vänner med Kina och Europa. Vi är inte en del av någon allians.”
pakistansk "bedömning"
Lus raka kommentarer om Pakistans interna inrikespolitik väckte larm på den pakistanska sidan. I ett kort avsnitt om "bedömning" längst ner i rapporten står det i dokumentet: "Don kunde inte ha förmedlat en så stark demarch utan det uttryckliga godkännandet av Vita huset, som han hänvisade till upprepade gånger. Uppenbarligen talade Don ur sin tur om Pakistans interna politiska process.” Kabeln avslutas med en rekommendation "att seriöst reflektera över detta och överväga att göra en lämplig demarch till den amerikanska CD'A ai i Islamabad" - en hänvisning till chargé d'affaires ad interim, i praktiken den tillförordnade chefen för en diplomatisk beskickning när dess ackrediterad chef är frånvarande. En diplomatisk protest var senare utfärdade av Khans regering.
Den 27 mars 2022, samma månad som Lu-mötet, talade Khan offentligt om kabeln och viftade med en vikt kopia av den i luften vid ett rally. Han ska också ha informerat ett nationellt säkerhetsmöte med cheferna för Pakistans olika säkerhetsbyråer om dess innehåll.
Det är inte klart vad som hände i kommunikationen mellan Pakistan och USA under veckorna som följde på mötet som rapporterades i kabeln. Den följande månaden hade dock de politiska vindarna skiftat. Den 10 april avsattes Khan i en misstroendeomröstning.
Den nya premiärministern, Shehbaz Sharif, bekräftade så småningom kabelns existens och erkände att en del av budskapet som Lu förmedlade var olämpligt. Han har sagt att Pakistan formellt hade klagat men varnade för att kabeln inte bekräftade Khans bredare påståenden.
Khan har vid upprepade tillfällen föreslagit offentligt att den topphemliga kabeln visade att USA hade riktat hans borttagande från makten, men därefter reviderade sin bedömning när han uppmanade USA att fördöma kränkningar av de mänskliga rättigheterna mot sina anhängare. USA, sa han till The Intercept i en intervju i juni, kan ha uppmanat honom att avsättas, men gjorde det bara för att det manipulerades av militären.
Avslöjandet av hela kabeln, över ett år efter att Khan avsattes och efter hans arrestering, kommer äntligen att tillåta att de konkurrerande anspråken utvärderas. Sammanfattningsvis tyder texten i cyphern starkt på att USA uppmuntrade Khans avlägsnande. Enligt kabeln, även om Lu inte direkt beordrade Khan att tas bort, sa han att Pakistan skulle drabbas av allvarliga konsekvenser, inklusive internationell isolering, om Khan skulle stanna kvar som premiärminister, samtidigt som han antydde belöningar för hans avsättning. . Anmärkningarna verkar ha tagits som en signal för den pakistanska militären att agera.
Utöver sina andra juridiska problem har Khan själv fortsatt att vara måltavla över hanteringen av den hemliga kabeln av den nya regeringen. I slutet av förra månaden sa inrikesminister Rana Sanaullah att Khan skulle åtalas enligt lagen om officiella hemligheter i samband med kabeln. "Khan har skapat en konspiration mot statens intressen och ett fall kommer att inledas mot honom på statens vägnar för brott mot lagen om officiella hemligheter genom att avslöja en konfidentiell chifferkommunikation från en diplomatisk beskickning." sa Sanaullah.
Khan har nu anslutit sig till en lång lista av pakistanska politiker som misslyckades med att avsluta sin mandatperiod efter att ha råkat ut för militären. Som citeras i cyphern, klandrades Khan personligen av USA, enligt Lu, för Pakistans politik för alliansfrihet under Ukrainakonflikten. Misstroendeomröstningen och dess konsekvenser för framtiden för förbindelserna mellan USA och Pakistan var stor under hela samtalet.
"Ärligt talat," citeras Lu för att säga i dokumentet, med hänvisning till utsikterna att Khan kommer att stanna på ämbetet, "jag tror att isoleringen av premiärministern kommer att bli mycket stark från Europa och USA."
7 mars 2022 Pakistansk diplomatisk cypher (transkription)
The Intercept publicerar huvuddelen av kabeln nedan och korrigerar mindre stavfel i texten eftersom sådana detaljer kan användas för att vattenstämpeldokument och spåra deras spridning. Interceptet har tagit bort klassificeringsmarkeringar och numeriska element som kan användas för spårningsändamål. Kabeln är märkt "Hemlig" och innehåller en redogörelse för mötet mellan tjänstemän från utrikesdepartementet, inklusive assisterande utrikesminister för byrån för syd- och centralasiatiska frågor Donald Lu, och Asad Majeed Khan, som vid den tiden var Pakistans ambassadör i USA.
I had a luncheon meeting today with Assistant Secretary of State for South and Central Asia, Donald Lu. He was accompanied by Deputy Assistant Secretary of State Les Viguerie. DCM, DA and Counsellor Qasim joined me.
At the outset, Don referred to Pakistan’s position on the Ukraine crisis and said that “people here and in Europe are quite concerned about why Pakistan is taking such an aggressively neutral position (on Ukraine), if such a position is even possible. It does not seem such a neutral stand to us.” He shared that in his discussions with the NSC, “it seems quite clear that this is the Prime Minister’s policy.” He continued that he was of the view that this was “tied to the current political dramas in Islamabad that he (Prime Minister) needs and is trying to show a public face.” I replied that this was not a correct reading of the situation as Pakistan’s position on Ukraine was a result of intense interagency consultations. Pakistan had never resorted to conducting diplomacy in public sphere. The Prime Minister’s remarks during a political rally were in reaction to the public letter by European Ambassadors in Islamabad which was against diplomatic etiquette and protocol. Any political leader, whether in Pakistan or the U.S., would be constrained to give a public reply in such a situation.
I asked Don if the reason for a strong U.S. reaction was Pakistan’s abstention in the voting in the UNGA. He categorically replied in the negative and said that it was due to the Prime Minister’s visit to Moscow. He said that “I think if the no-confidence vote against the Prime Minister succeeds, all will be forgiven in Washington because the Russia visit is being looked at as a decision by the Prime Minister. Otherwise, I think it will be tough going ahead.” He paused and then said “I cannot tell how this will be seen by Europe but I suspect their reaction will be similar.” He then said that “honestly I think isolation of the Prime Minister will become very strong from Europe and the United States.” Don further commented that it seemed that the Prime Minister’s visit to Moscow was planned during the Beijing Olympics and there was an attempt by the Prime Minister to meet Putin which was not successful and then this idea was hatched that he would go to Moscow.
I told Don that this was a completely misinformed and wrong perception. The visit to Moscow had been in the works for at least few years and was the result of a deliberative institutional process. I stressed that when the Prime Minister was flying to Moscow, Russian invasion of Ukraine had not started and there was still hope for a peaceful resolution. I also pointed out that leaders of European countries were also traveling to Moscow around the same time. Don interjected that “those visits were specifically for seeking resolution of the Ukraine standoff while the Prime Minister’s visit was for bilateral economic reasons.” I drew his attention to the fact that the Prime Minister clearly regretted the situation while being in Moscow and had hoped for diplomacy to work. The Prime Minister’s visit, I stressed, was purely in the bilateral context and should not be seen either as a condonation or endorsement of Russia’s action against Ukraine. I said that our position is dictated by our desire to keep the channels of communication with all sides open. Our subsequent statements at the UN and by our Spokesperson spelled that out clearly, while reaffirming our commitment to the principle of UN Charter, non-use or threat of use of force, sovereignty and territorial integrity of States, and pacific settlement of disputes.
I also told Don that Pakistan was worried of how the Ukraine crisis would play out in the context of Afghanistan. We had paid a very high price due to the long-term impact of this conflict. Our priority was to have peace and stability in Afghanistan, for which it was imperative to have cooperation and coordination with all major powers, including Russia. From this perspective as well, keeping the channels of communication open was essential. This factor was also dictating our position on the Ukraine crisis. On my reference to the upcoming Extended Troika meeting in Beijing, Don replied that there were still ongoing discussions in Washington on whether the U.S. should attend the Extended Troika meeting or the upcoming Antalya meeting on Afghanistan with Russian representatives in attendance, as the U.S. focus right now was to discuss only Ukraine with Russia. I replied that this was exactly what we were afraid of. We did not want the Ukraine crisis to divert focus away from Afghanistan. Don did not comment.
I told Don that just like him, I would also convey our perspective in a forthright manner. I said that over the past one year, we had been consistently sensing reluctance on the part of the U.S. leadership to engage with our leadership. This reluctance had created a perception in Pakistan that we were being ignored and even taken for granted. There was also a feeling that while the U.S. expected Pakistan’s support on all issues that were important to the U.S., it did not reciprocate and we do not see much U.S. support on issues of concern for Pakistan, particularly on Kashmir. I said that it was extremely important to have functioning channels of communication at the highest level to remove such perception. I also said that we were surprised that if our position on the Ukraine crisis was so important for the U.S., why the U.S. had not engaged with us at the top leadership level prior to the Moscow visit and even when the UN was scheduled to vote. (The State Department had raised it at the DCM level.) Pakistan valued continued high-level engagement and for this reason the Foreign Minister sought to speak with Secretary Blinken to personally explain Pakistan’s position and perspective on the Ukraine crisis. The call has not materialized yet. Don replied that the thinking in Washington was that given the current political turmoil in Pakistan, this was not the right time for such engagement and it could wait till the political situation in Pakistan settled down.
I reiterated our position that countries should not be made to choose sides in a complex situation like the Ukraine crisis and stressed the need for having active bilateral communications at the political leadership level. Don replied that “you have conveyed your position clearly and I will take it back to my leadership.”
I also told Don that we had seen his defence of the Indian position on the Ukraine crisis during the recently held Senate Sub-Committee hearing on U.S.-India relations. It seemed that the U.S. was applying different criteria for India and Pakistan. Don responded that the U.S. lawmakers’ strong feelings about India’s abstentions in the UNSC and UNGA came out clearly during the hearing. I said that from the hearing, it appeared that the U.S. expected more from India than Pakistan, yet it appeared to be more concerned about Pakistan’s position. Don was evasive and responded that Washington looked at the U.S.-India relationship very much through the lens of what was happening in China. He added that while India had a close relationship with Moscow, “I think we will actually see a change in India’s policy once all Indian students are out of Ukraine.”
I expressed the hope that the issue of the Prime Minister’s visit to Russia will not impact our bilateral ties. Don replied that “I would argue that it has already created a dent in the relationship from our perspective. Let us wait for a few days to see whether the political situation changes, which would mean that we would not have a big disagreement about this issue and the dent would go away very quickly. Otherwise, we will have to confront this issue head on and decide how to manage it.”
We also discussed Afghanistan and other issues pertaining to bilateral ties. A separate communication follows on that part of our conversation.
Assessment
Don could not have conveyed such a strong demarche without the express approval of the White House, to which he referred repeatedly. Clearly, Don spoke out of turn on Pakistan’s internal political process. We need to seriously reflect on this and consider making an appropriate demarche to the U.S. Cd’ A a.i in Islamabad.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera