Det är onormalt att ett land tar emot utländska trupper i fredstid.

 

För att en sådan situation ska förbli på plats måste det finnas en internationell överenskommelse mellan avsändaren och mottagaren av trupperna. När det gäller amerikanska väpnade styrkor stationerade i Japan har de två länderna ett avtal i form av internationell lag - i det här fallet, Japan-USA:s säkerhetsavtal. Med andra ord tillåts amerikanska styrkor att stanna i Japan endast under "rättsstatsprincipen" som föreskrivs i fördraget.

 

Artikel 10 i säkerhetsfördraget säger att fördraget ska upphöra när de två regeringarna är överens om att "FN-arrangemang kommer att på ett tillfredsställande sätt tillhandahålla för upprätthållandet av internationell fred och säkerhet i Japanområdet." Ramverket är således restriktivt.

 

I överensstämmelse med en sådan begränsning, ställer fördraget också upp vissa villkor för amerikanska trupper stationerade i Japan. De kan antingen motverka väpnade attacker mot japanska territorier (artikel 5) eller bidra till att upprätthålla säkerheten i Japan och internationell fred och säkerhet i Fjärran Östern (artikel 6, även känd som Fjärran Östern-klausulen).

 

Under en tid har det förekommit debatt om legitimiteten för de amerikanska styrkornas operativa praxis i Japan.

 

Enligt den amerikanska regeringen är den pågående globala omstruktureringen av de amerikanska styrkorna den mest omfattande sedan vapenvilan under Koreakriget. Som sådan kan det förändra premisserna för argumentet om den amerikanska truppens närvaro i Japan. Således har den amerikanska regeringen upprepade gånger avgivit ett offentligt löfte att ompröva stationeringen av sina trupper samtidigt som de samråder med sina allierade och erhåller deras samtycke.

 

Den 25 november 2003 släppte USA:s president George W. Bush ett uttalande för att officiellt tillkännage början av de globala hållningsöverläggningarna och uppmanade vänner och allierade att delta fullt ut i processen.

 

För Japan utgör processen en idealisk möjlighet att lösa problemen med amerikanska baser i Japan. Tyvärr har den japanska regeringen dock varit långsam med att reagera.

 

Enligt min åsikt har den japanska regeringen följande två djupt rotade svårigheter relaterade till de amerikanska baserna.

 

För det första har den inte kunnat ge en tillfredsställande förklaring till den japanska allmänheten varför mer än 50,000 XNUMX amerikanska trupper (inklusive besättningar på krigsfartyg med hemmahamnar i Japan) fortfarande är stationerade i Japan.

 

För det andra har regeringen misslyckats med att komma med effektiva planer för att minska den överdrivna bördan på Okinawa, där amerikanska baser är starkt koncentrerade. Detta trots att Tokyo är väl medveten om faran som baserna utgör, vilket illustreras av den senaste kraschen av en helikopter från U.S. Marine Corps Air Station Futenma på ett universitetsområde.

 

Till att börja med är dessa problem inte så enkla att de kan lösas med stoppåtgärder.

 

Tvärtom, de är så allvarliga att de kommer att övervinnas först när den japanska regeringen accepterar sitt ansvar för säkerhetspolitiken och den offentliga debatten kommer igång.

 

Debatten förväntas bli en som frågar det japanska folket vilken typ av relation de vill att deras fredsorienterade nation ska utveckla med det tungt beväpnade USA som söker militär dominans.

 

Förenta staterna har upprepade gånger förklarat varför de behöver göra en omfattande översyn av sin militär vid denna tidpunkt. Förklaringen avslöjar återigen behovet av att Japan har en grundläggande inhemsk debatt.

 

Till att börja med baserade USA sitt argument att omorganisera militären på medvetenheten om att den globala militära ställning som etablerades under det kalla kriget inte effektivt kan motverka nya hot från 21-talet. Kort sagt, den amerikanska militären försöker markera slutet på en era.

 

Detta är en medvetenhet som Japan kan dela. Japan måste också sätta stopp för denna period om man vill lösa de svårigheter som man stått inför tidigare.

 

USA:s militära styrkor har dock antagit en ny policy. Det sammanfattas i vittnesbörd av USA:s undersekreterare Douglas Feith inför House Armed Services Committee den 23 juni:

 

”Nu, nästan 15 år efter det kalla krigets slut, förväntar vi oss inte längre att våra styrkor ska slåss på plats; våra styrkor måste kunna projicera makt in i teatrar som kan vara långt ifrån där de är baserade.'

 

När det gäller amerikanska styrkor stationerade i Japan är detta en idé som Japan inte utan vidare kan acceptera.

 

Som tidigare nämnts tillåts amerikanska trupper att stanna i Japan under en begränsad ram som anges i lag. Japan är en konstitutionell stat. För att Japan ska acceptera denna förändring måste säkerhetsfördraget ses över.

 

Naturligtvis är Japan inte skyldigt att följa USA:s logik.

 

Om Japan vill lägga större vikt vid USA:s relationer, bör det tydligt presentera sin egen vision och logik och klargöra sina skillnader med USA.

 

Hittills har man undvikit offentlig debatt för att ta itu med USA:s militära närvaro i Japan, trots att en sådan debatt var välbehövlig.

 

Men som helikopterkraschen i Okinawa Prefecture tydligt visade, kan vi inte längre luta oss tillbaka och inte göra något för att rätta till situationen.

 

 

Umebayashi Hiromichi leder Peace Depot, en japansk NGO. Denna artikel dök upp i The International Herald Tribune/Asahi Shimbun den 4 oktober 2004.

 

---