[Inledande anmärkning: Det har skett en viktig senaste utveckling i Turkiet. Ett aldrig tidigare skådat beslut av Turkiets Höga Valråd (HEC) att avbryta resultatet av valet av borgmästare i Istanbul som hade vunnits knappt av Ekram Imamoglu från det ledande oppositionspartiet CHP eller det republikanska folkpartiet. Repris av den 31 mars^stValet är planerat till den 23 juni^rd. HEC motiverade sitt 7-4-beslut med att hänvisa till "valmässiga oegentligheter", men många i Turkiet tror att resultatet omkullkastades återspeglade påtryckningar från AKP:s ledning, särskilt dess kontroversiella president, Recep Tayip Erdogan och hans nära krets av rådgivare, som hävda att det tidigare valet i Istanbul var "olagligt". En intressant vidareutveckling är att tre små minoritetspartier som tillsammans fick 2.6 % av rösterna dra sig tillbaka från repriset, vilket överskuggar Imamoglus segermarginal på 02 % den 31 mars.^st. Det antas att detta tillbakadragande från det andra valet kommer att hjälpa Imamoglu att vinna en andra gång, förutsatt att valet är rättvist.

En anmärkningsvärd konsekvens av denna utveckling har varit de offentliga påståendena från Ahmet Davutoglu, tidigare chef för regeringspartiet, AKP eller Rättvise- och utvecklingspartiet, samt tidigare utrikesminister och premiärminister i den Erdogan-ledda regeringen som har styrt landet sedan 2002. Davutoglus manifest, verkligen ett uttalande av kritik och en visionär bekräftelse av AKP:s ursprungliga identitet, skrevs som svar på valresultatet den 31 mars.^st, tolkat som att det skickar ett meddelande om ogillande av väljarna till AKP och dess ledning. Det är betydelsefullt att Davutoglu uttryckte sin kritik och förhoppningar som situerade inom partiet, men hans manifest släpptes före valomslaget den 6 maj^th, vilket underströk huvudlinjen i hans kritik att AKP hade tappat kontakten med sina egna livfulla värderingar och förhållningssätt och därmed förlorat det turkiska medborgarnas förtroende. Det bör också noteras att det har varit skarpt kemalistiskt motstånd mot Erdogan och AKP ända sedan valet 2002, men det nya är att denna kritik kommer från en högt respekterad politisk person som sedan länge förknippas med AKP. Huruvida detta föregår en reformistisk kamp inom AKP eller en helt ny politisk konstellation i Turkiet är okänt vid denna tidpunkt, och kan påverkas av hur kontrollen över Istanbul slutligen löses. I vilket fall som helst är de två uttalandena av Davutoglu i sig viktiga politiska texter att förstå både i relation till den 23 juni^rdIstanbul repris, och i förhållande till Turkiets politiska framtid under denna period av exceptionell regional instabilitet och fortsatt turbulens.

Dessa texter publiceras här som antyder perspektiven för en ledande politisk personlighet i den turkiska kontexten som är högt respekterad för sina akademiska prestationer såväl som för sitt engagemang för idealen om inkluderande demokrati som grunden för legitimt styre i Turkiet. Davutoglus bok Systemisk jordbävning: Kampen för världsordningen – exklusiv populism kontra inkluderande demokrati kommer att publiceras under de kommande månaderna av Cambridge University Press. Den överblickar den globala scenen från ett etiskt principiellt perspektiv som är informerat av ett imponerande grepp om de geopolitiska, kulturella och historiska dimensionerna av samtida världsordning. I en anda av fullständigt avslöjande bör jag nämna att Ahmet Davutoglu har varit en omhuldad och beundrad vän i mer än 25 år. Jag är fullt medveten om att i den nuvarande atmosfären kommer alla kommentarer om den turkiska politiska utvecklingen att vara kontroversiella och framkalla starka reaktioner både pro och kontra.]

 

Ahmet Davutoğlu:s uttalande som svar på annullering och omarbetning av valet den 31 mars 2019 till borgmästare i Istanbul

Trots alla brister i det turkiska politiska livet och demokratin är den viktigaste makten valens legitimitet.

Det mest grundläggande värdet av vår politiska framtid är folkets röst, och detta kommer att manifesteras vid valurnan.

Oavsett vilken ursäkt som ges och vilken logik som helst, har det som hände efter valet den 31 mars och beslutet om upphävande av Högsta valrådet skadat dessa kärnvärden.

Val som är rättvisa och respekterade enligt regler och principer är referenspunkten för vår demokrati såväl som vår medvetenhet om gemensam tillhörighet. Höga valrådets beslut strider mot universell lag och etablerade traditioner och skadar detta medvetande.

Den största förlusten för politiska rörelser är inte förlusten av val utan det är förlusten av moralisk överlägsenhet såsom den förkroppsligas i det sociala samvetet. Vad vi nu bör göra: Att genomföra valprocessen i enlighet med vår mognad, och undvika ytterligare spänningar och polarisering för att förhindra ytterligare försämring av vår demokrati.

Följande text utgör professor Ahmet Davutoğlus manifest, ett dokument baserat på hans observationer och förslag i samband med de politiska förhållanden som rådde i kölvattnet av det turkiska lokalvalet 31.^stMars 2019:

"Vi lever genom en historisk process där de mest intensiva omvandlingarna av mänsklighetens historia utspelar sig, kommunikation och interaktioner mellan samhällen har tagit extraordinär takt och stora möjligheter såväl som risker kan spela in i samma grad och samtidigt . Den enorma fart som historiens flöde har tagit upp informerar tidsandan.

Under den kommande perioden kommer en grundläggande differentiering att uppstå mellan de som hanterar och styr detta momentum genom att gripa denna tidsanda, och de som bryter sig loss från den, bara för att dras handlöst genom historiens forsar. Medan länder som lyckas övervinna interna spänningar för att följa en konsekvent strategi och skapa en vision i harmoni med tidsandankommer att bemästra formen av framtida decennier och till och med århundraden, nationer vars energi konsumeras av deras egna sterila inre spänningar kommer att förvandlas till passiva element i historien. Den senaste tidens kriser på nationell, regional och internationell nivå är i själva verket de födelsevåld som härrör från historiens sköte.

Under de första åren av 2000-talet uppnådde vårt land, Turkiet, en självförtroendehöjande demokratisering, ökande ekonomisk utveckling och ett världsomspännande internationellt inflytande när vårt parti för rättvisa och utveckling (AK) tog makten på vingarna av en vision som omfattade tidsandan och nationens värderingar; Turkiets prestation tog farten i det historiska flödet. Men de interna spänningarna som började med Gezi-händelserna 2013, fortsatte med konspirationerna den 17/25 december samma år, fick sedan en mer farlig dimension med skyttegravskrigföringen som inleddes av PKK 2015-2016 innan den nådde en topp med försöket statskupp den 15^thJuli 2016 drev vårt land från en position av vision och företagande till en som var reaktionär och defensiv.

Det faktum att vårt parti, som förblev den enda politiska aktören som kunde hantera hela denna process, började lägga sin egen energi på provokationer och manipulationer av vissa maktcentra som ignorerade den nationella viljan att spela en ledande roll i dessa konspiratoriska processer, tjänade att skaka om vår inre harmoni, samt att begränsa vår förmåga att skapa och implementera en ny vision.

Idag befinner vi oss vid en kritisk tröskel. Jag har kommunicerat mina bedömningar och farhågor om vårt land och parti under de senaste tre årens kritiska processer till vår president muntligt och skriftligt, men jag valde att inte dela dem offentligt för att undvika att tillhandahålla ammunition till olika kretsar för att ägna mig åt illvilliga debatt.

För vårt partis och vårt lands framtid, den 31^stValet i mars och den sociala och politiska bild som har vuxit fram i deras kölvatten kräver en öppen, transparent och jämn redovisning inför den allmänna opinionsdomstolen. Med det ansvar jag känner som den andre ordföranden för AK-partiet och vårt lands sista demokratiskt valda premiärminister, ser jag det som min ofrånkomliga plikt att dela mina åsikter med det älskade folket i Turkiet på tröskeln till 99.^thÅrsdagen för grundandet av den turkiska stora nationalförsamlingen.

Den 31^stValen i mars har gett betydande resultat som kräver vår försiktiga granskning; väljarna gav viktiga budskap som vi måste överväga noga. Det är avgörande att dessa budskap om framtiden för vårt parti och vårt land förstås ordentligt och att nödvändiga åtgärder vidtas. Om vi ​​misslyckas med att ta till oss de väsentliga budskapen från förändringar i folkets preferenser och beslutsamt vidtar nödvändiga åtgärder, väntar en svår period både oss som AK-partiet och vårt land. I detta sammanhang, och i kölvattnet av valresultaten från storstadskommunerna i Istanbul och Ankara, som är sådana nyckelsymboler för vår rörelses popularisering och maktmarsch och som har administrerats av vår personal i ett kvarts sekel, måste vi inse att det har skett en synbar nedgång i samhällets stöd för vårt parti och bedömer detta faktum kyligt.

Först och främst måste vi komma ihåg att AK-partiet inte är en nyskapande politisk enhet som uppstått av en slump i ett visst politiskt tillstånd. Tvärtom, det är produkten av att ha förenat det anonyma arvet som skapats genom att envist övervinna svåra förhållanden genom armbågsfett över generationer och mental kamp, ​​med folket, nationen och historien. Det är därför som motiveringen och framtiden för dess existens inte är och får inte vara beroende av någon tillfällig persons, begränsade sektion av samhället eller ekonomisk intressegrupps öde, preferenser eller gottfinnande. Denna rörelse, vars djupa förflutna visar hur den reste sig på svett från tidigare generationer, dess framtid baserad på kommande generationers förhoppningar, får inte offras åt vänskap, alltmer svullna egon och fruktlösa stridigheter.

---