Thessaloniki är en livlig vidsträckt metropol som ligger i norra Grekland. Precis som med resten av landet, påverkas det av ökande arbetslöshet och fattigdom, ett resultat av regeringens trojka-dikterade politik, som har drivit ekonomin in i en djup lågkonjunktur.
I Grekland, liksom i många andra länder tidigare, har katastrofkapitalismen utnyttjat statsskuldskrisen -som den också hjälpte till att skapa - som en ursäkt för att driva på en aggressiv kampanj av nyliberal plundring: Attack mot befolkningens sociala, politiska och arbetskraft rättigheter, avveckling av hälso- och utbildningssystemet, massivt fördrivande genom megagruvprojekt och privatisering av allt som utgör den offentliga rikedomen. Återigen, som i många andra fall, upprepar regeringen och media sinnlöst nyliberalismens favoritmantra: "det finns inget alternativ".
I detta sammanhang, som en del av villkoren i det avskyvärda "memorandum" som infördes av IMF, tillkännagav regeringen 2011 sina planer på att privatisera EYATH, det statligt förvaltade företaget som förser stadens 1.5 miljoner invånare med vatten- och sanitetstjänster.Suez, vattensektorns jätte, var snabb med att uttrycka intresse för lönsamma EYATH. Från och med maj 2014 pågår privatiseringsprocessen och två anbudsgivare, franska Suez och israeliska Mekorot, har gått vidare till den andra fasen av det offentliga anbudet.
Trots utpressningen och propagandan, medborgarna i Thessaloniki och deras organisationer har motsatt sig regeringens plan att sälja av företaget i tre år nu. De har lyckats sätta frågan på den offentliga dagordningen och ge konkreta bevis på hur privatiseringen av vattentjänster över hela världen alltid har lett till höjningar av tarifferna, försämring av infrastrukturen, minskad vattenkvalitet och uteslutning av stora delar av befolkningen från tillgång till detta viktiga gemensamma bästa.
Genom sitt deltagande i den globala och Europeisk rörelse för försvar av vatten, har de grekiska civilsamhällets organisationer tagit reda på hur den privatiseringsmodell som regeringen nu försöker införa med kraft har misslyckats i dussintals städer runt om i världen, vilket har fått de kommunala myndigheterna i en lång rad städer att ta tillbaka vattenförvaltningen, i en världsomspännande förändring mot återkommunalisering.
Medborgarna i EU håller faktiskt på att vakna till det faktum att vattenförvaltningen bör vara offentlig, demokratisk och öppen. Nästan 2 miljoner människor i 28 länder har stött European Citizens’ Initiative against water privatization, Right 2 Water. Resultaten av ECI presenterades för Europaparlamentet den 17 februari 2014, vilket tvingade EMP av alla politiska övertygelser att erkänna att vattenprivatisering är extremt impopulär i EU, och tvingar Europeiska kommissionen att undanta den från koncessionsdirektivet.
Med tidvattnet på väg bort från privatiseringar över hela världen förblir den grekiska regeringen isolerad och har mycket svårt att övertyga medborgarna om att "det inte finns något alternativ". Det finns faktiskt massor av alternativ som föreslås när det gäller vattenförvaltning i Thessaloniki, alla i syfte att skydda detta livsviktiga gods och säkerställa social rättvisa och lika tillgång.
Många medborgare och organisationer vill upprätthålla den statliga förvaltningen, som har säkerställt rimliga tariffer till denna dag. En del andra tycker att vattenförvaltningen lämpligare är kommunala myndigheters uppgift. Regionförbundet kommuner har redan anmält sitt intresse för att skapa en interkommunal vattenförvaltningsmyndighet. Ett tredje och innovativt förslag kommer från initiativ 136, en gräsrotsrörelse som organiserar invånarna i Thessaloniki i lokala ideella vattenkooperativ, som kommer att förenas för att leda vattenbolaget enligt principerna om direkt demokrati, social rättvisa, deltagande och ansvarighet.
Men för att öppna den demokratiska dialogen som är den mest socialt och miljömässigt ansvarsfulla modellen för vattenförvaltning måste invånarna i Thessaloniki möta det gemensamma hotet om privatisering. Det finns ett växande socialt, politiskt och juridiskt tryck mot att sälja av företaget, och både lokala och nationella undersökningar visar att cirka 75 % av befolkningen motsätter sig åtgärden. Och med ett beslut från statsrådet (Greklands högsta förvaltningsdomstol) angående privatiseringens konstitutionella princip, har processen nu avstannat, trots den nyliberala regeringens bästa ansträngningar.
I detta politiska sammanhang, de många kollektiv och institutioner som försvarar vatten som ett gemensamt bästa och som en mänsklig rättighet (SOSte Till Nero, Initiativ 136EYATH Workers’ Union, Water Warriors, Open Assembly of Citizens for Water och Regional Union of Municipalities för att bara nämna några) beslutade att öka det politiska trycket genom att organisera en folkomröstning i hela staden om privatiseringen av EYATH. Folkomröstningen är icke-bindande, eftersom den grekiska rättsliga ramen inte tillåter konsultation med befolkningen om regeringens politik om den inte ratificeras genom presidentdekret eller en utökad majoritet i parlamentet. Arrangörerna är dock säkra på att det kommer att uppenbara befolkningens överväldigande motstånd mot privatiseringen, och det kommer att fungera som en manifestation av folkviljan.
Datumet sattes till den 18 maj 2014, samtidigt som den första omgången av kommun- och regionvalen, och en vecka före EU-valet. Det är en verklig gräsrotsinsats som mobiliserar tusentals frivilliga som kommer att sätta upp valurnor utanför valcentrumen i Thessalonikis storstadsområde. Trots sina begränsade medel och den fientliga hållningen från företagens massmedia har kampanjisterna lyckats skära igenom den förtvivlan, uppgivenhet och apati som orsakats av fyra års frontalattack mot människors liv. Känner värmen från internationell solidaritet, kampanjerna har informerat och engagerat Thessalonikis befolkning, och de är nu i ett kreativt frenesi för att säkerställa att organisationen av folkomröstningen är effektiv och transparent.
I takt med att ekonomisk styrning blir mer och mer borttagen från de intressen hos befolkningen som den säger sig representera, ligger uppgiften nu på medborgarna att hävda sina grundläggande rättigheter, återuppfinna demokratin och skydda de gemensamma godset genom folkliga initiativ. Grekland, den globala kapitalismens senaste experiment med ackumulering genom innehav, förebådar den dystra framtid som företagseliten har i beredskap för Europas befolkning. Men de grekiska sociala rörelserna och organisationerna har inte för avsikt att vara passiva observatörer till företagsplundringen. Till den raka upprepningen att ”det finns inget alternativ” skriker de ut att ”det finns gott om alternativ” så länge det organiserade samhället släpper lös sin kreativitet och står upp för sina rättigheter och för sina gemensamma nyttigheter.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera