Källa: ROAR
Om jag är här idag är det förstås för att bekräfta mitt totala stöd för en exemplarisk kamp, men också för att med några ord säga varför det förefaller mig vara exemplariskt.
Jag har ägnat ett antal år av mitt liv åt att studera arbetarrörelsens historia och det har visat mig en viktig sak: det vi kallar sociala förmåner är mycket mer än förmåner som förvärvats av särskilda grupper – det var organisationen av en kollektiv värld styrs av solidaritet.
Vad är detta särskilda förmånssystem för järnvägsarbetare som presenteras för oss som ett arkaiskt privilegium? Det var en del av en organisation av en gemensam värld där de saker som var väsentliga för allas liv skulle vara allas egendom. Järnvägarna tillhörde till exempel samhället. Och detta kollektiva ägande sköttes också av ett kollektiv av arbetare som kände sig engagerade i den gemenskapen; arbetare för vilka var och ens pensionering var produkten av solidariteten hos ett konkret kollektiv.
Riv bit för bit
Det är denna konkreta verklighet av kollektivet, förenat i solidaritet, som de mäktiga i vår värld inte längre vill ha. Det är denna byggnad som de har åtagit sig att riva bit för bit. Vad de vill är att det inte ska finnas mer kollektiv egendom, inga fler arbetarkollektiv, ingen mer solidaritet underifrån. De vill att det bara ska finnas individer kvar, som besitter sin arbetskraft som ett litet kapital som kan fås att bära frukt genom att hyra ut det till större människor. Individer som genom att sälja sig själva dag efter dag samlar ihop poäng till sig själva och bara till sig själva, i väntan på en framtid där pensionerna inte längre kommer att baseras på arbete utan på kapital, det vill säga på exploatering och självutnyttjande.
Det är därför pensionsreformen är så avgörande för dem, varför det är mycket mer än en konkret fråga om finansiering. Det är en principfråga. Pensionering är hur arbetstid producerar levnadstid och hur var och en av oss är kopplad till en kollektiv värld. Hela frågan är att veta vad som gör denna länk: solidaritet eller privat intresse.
Att riva pensionssystemet grundat på kollektiv kamp och solidaritetsorganisation är den avgörande segern för våra makthavare. Redan två gånger har de kastat alla sina styrkor i denna strid och de har förlorat. Vi måste göra allt i dag för att se till att de förlorar en tredje gång och att denna förlust hjälper dem att tappa smaken för denna kamp en gång för alla.
Denna text publicerades ursprungligen på franska av Le Monde. Engelsk översättning för ROAR av Joshua Richeson.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera