Ytligheten i dagens tv
Samhällskritikern Neil Postman kontrasterade de framtider som förutspåddes i Nineteen Eighty-
Four and Brave New World i förordet till hans bok "Amusing Ourselves to Death" från 1985. Han skrev:
"Vad Orwell fruktade var de som skulle förbjuda böcker. Det Huxley fruktade var att det inte skulle finnas någon anledning att förbjuda en bok, för det skulle inte finnas någon som ville läsa en. Orwell fruktade dem som skulle beröva oss information. Huxley fruktade dem som skulle ge oss så mycket att vi skulle reduceras till passivitet och egoism. Orwell fruktade att sanningen skulle döljas för oss. Huxley fruktade att sanningen skulle drunkna i ett hav av irrelevans."
Niel Postmans bok, "Amusing Ourselves To Death; or Public Discourse in an Age of Show Business” (1985), hade sitt ursprung på bokmässan i Frankfurt, där Postman var inbjuden att delta i en panel som diskuterade George Orwells ”Nineteen Eighty-Four”. Postman sa att vår nuvarande situation var bättre förutspådd av Huxleys "Brave New World". I dag hävdade han att det inte är rädsla som hindrar oss från sanningen. Istället dränks sanningen i distraktioner och jakten på nöje, av allmänhetens beroende av nöjen.
Postman ser tv som den moderna motsvarigheten till Huxleys nöjesframkallande drog, soma, och han hävdar att den tv:n, som medium, i sig är ytlig och oförmögen att diskutera allvarliga frågor. Ser man på tv som det är idag måste man hålla med honom.
Etablissemangets rikedom och makt
Media är ett slagfält där reformatorer kämpar om uppmärksamhet, men besegras med stor regelbundenhet av etablissemangets rikedom och makt. Detta är en tragedi eftersom det idag finns ett akut behov av att göra den allmänna opinionen medveten om de allvarliga problem som civilisationen står inför, och de åtgärder som krävs för att lösa dessa problem. Massmedia kan potentiellt vara en stor kraft för folkbildning, men i allmänhet är deras roll inte bara ohjälpsam – den är ofta negativ. Krig och konflikt annonseras uppenbart av tv och tidningar.
Tidningar och krig
Det finns en sann historia om den mäktige tidningsägaren William Randolph Hearst som illustrerar förhållandet mellan massmedia och krigsinstitutionen: När en explosion sänkte det amerikanska krigsfartyget USS Maine i hamnen i Havanna, förutsåg (och önskade) Hearst att händelsen skulle leda till krig mellan USA och Spanien. Han skickade därför sin bästa illustratör, Fredrick Remington, till Havanna för att producera teckningar av scenen. Efter några dagar i Havanna, kabelade Remington till Hearst, "Allt är tyst här. Det blir inget krig." Hearst kablade tillbaka, "Du tillhandahåller bilderna. Jag ska försörja kriget." Hearst var sann mot sina ord. Hans tidningar väckte den amerikanska opinionen så mycket att det spansk-amerikanska kriget blev oundvikligt. Under krigets gång sålde Hearst många tidningar och Remington många teckningar. Av denna berättelse kan man nästan dra slutsatsen att tidningar frodas på krig, medan krig frodas på tidningar.
Före tillkomsten av mycket lästa tidningar tenderade europeiska krig att utkämpas av legosoldater, rekryterade från samhällets lägsta led och motiverade av ekonomiska överväganden. Befolkningens känslor väcktes inte av sådana begränsade och prydliga krig. Den franska revolutionen och tidningarnas makt förändrade dock denna situation, och krig blev ett totalfenomen som involverade känslor. Media kunde i stor skala mobilisera den kommunala försvarsmekanism som Konrad Lorenz kallade "militant entusiasm" - självuppoffring för försvaret av stammen. Det undgick inte politikernas uppmärksamhet att kontroll över media är nyckeln till politisk makt i den moderna världen. Till exempel var Hitler extremt medveten om propagandans kraft, och det blev ett av hans favoritinstrument för att utöva makt.
Med tillkomsten av radio och tv blev massmediernas inflytande ännu större. Idag används statligt eller pengakontrollerade tidningar, radio och tv i stor utsträckning av makteliten för att manipulera den allmänna opinionen. Detta är sant i de flesta länder i världen, även i de som är stolta över att tillåta yttrandefrihet. Till exempel, under den USA-ledda invasionen av Irak 2003 sändes den officiella versionen av händelserna av CNN, och kritiken av invasionen uteblev nästan från deras sändningar
Massmedia och vår nuvarande kris
Idag står vi inför uppgiften att skapa en ny global etik där lojalitet mot familj, religion och nation kommer att kompletteras med en högre lojalitet mot mänskligheten som helhet. Vid konflikter måste lojalitet mot mänskligheten som helhet ha företräde. Dessutom måste vår nuvarande våldskultur ersättas av en fredskultur. För att uppnå dessa väsentliga mål behöver vi ett akut samarbete från massmedia.
Mänsklighetens situation idag har kallats "en kapplöpning mellan utbildning och katastrof": Mänskliga känslor har inte förändrats mycket under de senaste 40,000 XNUMX åren. Den mänskliga naturen innehåller fortfarande ett element av tribalism som nationalistiska politiker framgångsrikt vädjar till. Den helt suveräna nationalstaten är fortfarande grunden för vårt globala politiska system. Faran i denna situation beror på att modern vetenskap har gett mänskligheten otroligt destruktiva vapen. På grund av dessa vapen har stamtendenserna i den mänskliga naturen och den politiskt splittrade strukturen i vår värld båda blivit farliga anakronismer.
Efter tragedierna i Hiroshima och Nagasaki sa Albert Einstein: "Atomens släppta kraft har förändrat allt utom vårt sätt att tänka, och därmed driver vi mot oöverträffade katastrofer." Vi måste lära oss att tänka på ett nytt sätt. Kommer vi att lära oss detta i tid för att förhindra katastrofer? När vi tänker på den nästan mirakulösa kraften i våra moderna elektroniska medier kan vi vara optimistiska. Kan inte vårt fantastiska globala kommunikationsnätverk användas för att förändra anakronistiska tankesätt och anakronistiska sociala och politiska institutioner i tid, så att systemet inte kommer att självförstöra när vetenskap och teknik revolutionerar vår värld? Om de användes på rätt sätt skulle vår omedelbara globala kommunikation kunna ge oss hopp.
Framgången för vår art bygger på kulturell evolution, vars centrala element är samarbete. Den mänskliga naturen har alltså två sidor, stamkänslor är närvarande, men de balanseras av det mänskliga geniet för samarbete. Fallet med Skandinavien – en gång krigshärjat, nu kooperativt – visar att utbildning kan lyfta fram antingen den vänliga och samarbetsvilliga sidan av den mänskliga naturen, eller den främlingsfientliga och våldsamma sidan. Vilken av dessa ska det vara? Det är upp till våra utbildningssystem att bestämma, och massmedia är en oerhört viktig del av utbildningen. Därav det stora ansvar som nu ligger i medias händer.
Hur uppfyller massmedia detta ansvar på liv eller död? Ger de oss insikt? Nej, de ger oss popmusik. Ger de oss en förståelse för evolutionens och historiens svep? Nej, de ger oss sport. Ger de oss en förståelse för behovet av att stärka FN och hur det kan stärkas? Nej, de ger oss sit-coms och såpoperor. Ger de oss opartiska nyheter? Nej, de ger oss nyheter som har redigerats för att överensstämma med det militärindustriella komplexets och andra mäktiga lobbyers intressen. Framför de oss behovet av ett rättvist system av internationell rätt som agerar på individer? På det hela taget är ämnet försummat. Berättar de om kärnvapenens huvudsakligen folkmordsdugliga natur och det akuta behovet av att fullständigt avskaffa dem? Nej, de ger oss program om trädgårdsskötsel och att göra mat.
En konsument som prenumererar på "paketet" med sändningar som säljs av ett kabelbolag kan ofta söka igenom alla 100-tal kanaler utan att hitta ett enda program som ger insikt i de olika problem som världen står inför idag. Vad tittaren istället finner är en blandning av pro-etablissemangspropaganda och underhållning. Samtidigt blir de försummade globala problemen successivt allvarligare. I allmänhet beter sig massmedia som om deras roll är att förhindra världens folk från att gå samman och arbeta för att förändra världen och rädda den från termonukleära och miljökatastrofer. Tv-tittaren sitter nedsjunken i en stol, passiv, isolerad, maktlös och bedövad. Världens framtid hänger i balans, barns och barnbarns öde hänger i balans, men tv-tittaren känner ingen impuls att arbeta aktivt för att förändra världen eller rädda den. De romerska kejsarna gav sitt folk bröd och cirkusar för att bedöva dem till politisk inaktivitet. De moderna massmedierna verkar spela en liknande roll.
Vår plikt gentemot kommande generationer
Den mänskliga civilisationens framtid är hotad både av hotet om det mononukleära kriget och av hotet om katastrofala klimatförändringar. Det är inte bara människor som är hotade, utan även de andra organismer som vi delar livets gåva med. Vi måste också överväga hotet om en global hungersnöd av extremt stora proportioner, när slutet på fossilbränsletiden, i kombination med effekterna av klimatförändringarna, minskar vår förmåga att försörja en växande global befolkning.
Vi lever i ett kritiskt ögonblick av historien. Vår plikt gentemot kommande generationer är tydlig: Vi måste uppnå ett ekonomiskt system med stabilt tillstånd. Vi måste återställa demokratin i våra egna länder när den har ersatts av oligarki. Vi måste minska den ekonomiska ojämlikheten både mellan nationer och inom nationer. Vi måste bryta makten hos företagens girighet. Vi måste lämna fossila bränslen i marken. Vi måste stabilisera och i slutändan minska den globala befolkningen. Vi måste eliminera krigsinstitutionen; och vi måste utveckla ny etik för att matcha vår avancerade teknologi, etik där snäv själviskhet, kortsiktighet och nationalism kommer att ersättas av lojalitet mot mänskligheten som helhet, kombinerat med respekt för naturen.
Inaktivitet är inte ett alternativ. Vi måste agera med mod och dedikation, även om oddsen är emot framgång, eftersom insatserna är så höga.
Massmedia skulle kunna mobilisera oss till handling, men de har misslyckats med sin plikt.
Våra utbildningssystem kan också väcka oss och få oss att agera, men de har också svikit oss. Kampen för att rädda jorden från mänsklig girighet och dårskap måste utkämpas i alternativmedia.
Alternativmedia, och alla som arbetar med dem, förtjänar både vår tacksamhet och vårt ekonomiska stöd. De ensamma kan korrigera den förvrängda och ofullständiga bild av världen som vi får från massmedia. De ensamma kan visa oss vägen till en framtid där våra barn, barnbarn och alla framtida generationer kan överleva.
En bok som diskuterar vikten av alternativa medier kan fritt laddas ner och cirkuleras från denna adress:
http://eacpe.org/app/wp-content/uploads/2018/10/Searching-for-truth-by-John-Scales-Avery.pdf
Fler fritt nedladdningsbara böcker och artiklar om andra globala problem kan hittas på följande länk:
http://eacpe.org/about-john-scales-avery/
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera
1 Kommentar
För många år sedan såg jag den nationella filmstyrelsens dokumentär "Manufacturing Consent". Det väckte många frågor. Sedan dess har koncentrationen av företagsägande av media fortsatt att öka. Den som betalar pipern kallar melodin. Alternativa medier finns tillgängliga där ute MEN de få som äger de många medierna kallar alternativa medier för "Fake News" vilket ... det inte är. De flesta gånger rapporterar de och ger referenser på sina nyhetskällor.
http://www.cmcrp.org/
https://global.oup.com/academic/product/media-ownership-and-concentration-in-america-9780195188523?cc=ca&lang=en&
https://www.youtube.com/watch?v=QC_4OUK74iY
http://www.eutimes.net/2009/03/reuters-and-the-associated-press-are-owned-by-the-rothschild-family/
http://www.informationclearinghouse.info/article31835.htm
Mr. Blair M. Phillips
Kanada