Inte konstigt att de där studentdemonstranter i Quebec har skrämt det engelska kanadensiska etablissemanget. Om de får sin vilja igenom kan samma idéer slå fast här och lämna de bästa planerna för åtstramningar i spillror.
Vad som tycks störa vissa engelska kanadensiska kommentatorer är det faktum att Quebec-studenterna – som nådde en preliminär överenskommelse med provinsen i helgen efter en tre månader lång strejk – har protesterat mot höjningar av undervisningen som fortfarande skulle ge dem den lägsta undervisningen i landet. Varför kan inte dessa bortskämda brats vara tacksamma och gå tillbaka till att titta på videospel och hänga med i Kardashians som normala, välanpassade nordamerikanska ungdomar?
Det är det gamla problemet med Quebec. På något sätt lyckas människor där skaka lite loss från det stela företagspåtvingade tänkesätt som har gripit Nordamerika under de senaste decennierna, och övertygat oss om att vi som samhälle måste skära ner på saker - som universitetsutbildning och ålderspensioner - som på något sätt var överkomliga i dagar då vårt samhälle var mycket mindre rikt.
Quebec-studenterna, som är mer inställda på omvärlden, har kommit på att detta självförnekande har mer att göra med dogmer än med någon ny verklighet som påstås vara nödvändig av den globala ekonomin.
Hur ska man annars förklara det faktum att många nordeuropeiska länder lyckas hålla universitetsutbildning lätt överkomlig – även gratis i Skandinavien – samtidigt som de lyckas konkurrera mycket effektivt i den globala ekonomin?
Den norska ambassaden i Ottawa bekräftade i går att Norge, förutom gratis undervisning, ger ett stipendium för att täcka en stor del av studentens levnadskostnader. (Naturligtvis är Norge välsignat med rikliga oljereserver - nästan lika välsignade som Kanada.)
Skandinaverna – och Quebec-studenterna – anser att högre utbildning är en allmän nytta, väsentlig för demokrati.
Många skandinaviska länder visar sitt engagemang för detta koncept – och för en genuin global gemenskap – genom att till och med erbjuda gratis universitetsundervisning till utlänningar, inklusive nordamerikaner. Vi återgäldar genom att behandla utländska studenter som kontantkor som ska mjölkas obevekligt, och debiterar dem en studieavgift som är ungefär tre gånger den kanadensiska kursen.
Nu finns andan av globalt samarbete!
Denna brist på generositet mot andra är inte förvånande eftersom vi till och med kastar våra egna ungar under bussen. Studentskulden här, som faller oproportionerligt mycket på låginkomsthushåll, uppgår nu till 14.4 miljarder dollar och växer med sekunden, vilket framgår av den tickande skuldklockan på Canadian Federation of Students webbplats.
Naturligtvis gör hög undervisning också det möjligt för vår anläggning att hålla eleverna i ett hårt koppel, fokuserat på att komma in på professionella och handelshögskolor (där de kommer att ha ett visst hopp om att betala tillbaka sina skulder) och hålla undan från kurser som kan lära dem att ifrågasätta rådande ortodoxier och tankesätt.
Vissa ser av misstag ett generationskrig pågå här. Men åtstramningsfetischisterna har också siktet inställt på den äldre skaran, med planer på att ta bort två år av deras pensionering.
Under det mer förnuftiga skandinaviska tillvägagångssättet – förbjudet under den affärsdogm som dominerar här – hjälper skatte- och transfereringssystemet medborgarna att ta sig igenom livets stadier.
Utbildning bekostas av de i arbetskraften vars pension senare kommer att bekostas av de elever vars utbildning de betalat för. Under livscykeln löser sig allt. Alla bidrar när de jobbar och får en hand i början och slutet av livet.
Alla har också en chans att utvecklas efter bästa förmåga, maximera sin egen potential och höja den nationella produktiviteten.
Rex Murphy, skriver i National Post, avfärdade studentprotesterna som "den framtida eliten i Quebec som har en överseende passform."
Det är en udda form av självöverseende. Tiotusentals studenter har marscherat hundratals timmar i kylan, potentiellt äventyrat deras akademiska (och ekonomiska) framtid, för att kämpa för tillgänglig utbildning för alla som hörnstenen i ett demokratiskt samhälle.
Om de bara kunde vara mindre överseende och hålla fast vid att dricka, festa och hitta en bekväm nisch i företagsvärlden.
Linda McQuaigs kolumn dyker upp varje månad. [e-postskyddad]
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera