Fattigdomsutveckling och välbefinnande: Etiska utmaningar
Sammanfattning:
Fattigdom anses ofta ha låg inkomst och oförmåga att få tillgång till standardiserade tjänster för att leva. Fattigdomsåtgärder har dock misslyckats med att mäta de förluster som är mer skadliga för att uppnå mänsklig frihet och därmed deras välbefinnande. Utvecklingsmålet syftar därför till att uppnå den nytta som är materiellt tillräcklig och bortser från de resurser som är väsentliga. Individens inneboende förmågor undergrävs ofta som fungerar för deras övergripande välbefinnande. Utmaningarna är då att öka människornas kapacitet med tillräcklig frihet och val som gör det möjligt för dem att njuta av det positiva tillstånd i livet som de värdesätter.
Fattigdom och utveckling
Förhållandet mellan fattigdom och utveckling är komplext. Det är snarare värt att undersöka fattigdom i termer av relativa deprivationer som skapar absolut fattigdom. Fattigdom skapas genom flera brister som förstärker varandra (Allen och Thomas, 2000). Utvecklingen blir handikappad med flera brister, och därmed kan förhållandet mellan fattigdom och utveckling inte bara ses i termer av materiella framsteg. Särskilt i denna tid av teknokrater, ses utveckling ofta som framsteg inom teknik och spridning av dess effekter över hela världen, inklusive de i territorier. Det finns dock några observationer som avslöjar att den stora faran för de fattiga verkar vara koncentrationen av politisk makt (Attwood, Bruneau och Galaty, 1988). Ekonomisk utveckling kommer ofta före social rättvisa och jämlikhet. Den ekonomiska produktionen förutsäger dock inte alltid sociala resultat. Till exempel när man jämför fattigare länder med ungefär lika stor BNP per capita, t.ex.
Medan globaliseringen anses bidra väsentligt till utvecklingen, mäts dess framgång till stor del om den minskar fattigdom eller ojämlikhet. Millennieutvecklingsmålen (MDG) som fastställts av FN:s generalförsamling och världskommissionen har också satt måttstocken för globaliseringens legitimitet när det gäller att minska fattigdomen och ojämlikheterna och öka den socioekonomiska säkerheten i fattiga länder (Vayrynen, 2005).
Fattigdom som individuellt begrepp beskrivs som en person som lever mindre än en dollar per dag. En sådan individualisering av fattigdom har dock en liten betydelse, såvida den inte tar itu med de genomgripande ojämlikheterna (som maktrelationer mellan kön och klass) som i stort sett är bestående i varje samhälle som bidrar till den absoluta fattigdomen (citerad i Vayrynen, 2005). Han kommenterade vidare att "fattigdom inte är ett naturligt tillstånd utan en funktion av djupa orättvisor i de nationella och globala systemen" (Vayrynen, 2005: 11). Sahlins (1997) menar att "fattigdom inte är en viss liten mängd varor och inte heller bara en relation mellan medel och mål. Fattigdom är en social status. Det är civilisationens uppfinning och har vuxit upp med civilisationen” (1997: 19).
Fattigdom leder till osäkerhet som leder till andra konflikter som demografiska och miljömässiga utmaningar, vilket gör det svårare för politiska och institutionella krafter att främja mänsklig utveckling (Brainard, Chollet och Lafleur, 2007). Till exempel ökar överutnyttjande av naturresurser, försämringen av ekosystemet och extrema klimathändelser som översvämningar, torka och orkaner människans sårbarhet och påverkar försörjningen och människors välbefinnande. För de kroniskt fattiga är fattigdom mer än att ha låg inkomst: det handlar om flera brister – hunger, undernäring, smutsigt dricksvatten, brist på utbildning, saknad tillgång till hälsotjänster, social isolering och exploatering (IFAD, 2001). IFAD (2001) rapporterar att fattigdom och kronisk deprivation har varit tragiska aspekter av det mänskliga samhället.
Som påpekats av Chambers (1997) handlar utveckling om en bra förändring och den måste medföra positiva förändringar såsom ökad levnadsstandard, förbättra hälsa och välbefinnande för alla och goda prestationer för samhället i stort. Utveckling i modern tid har ständigt varit fokuserad på mänsklig utveckling med fokus på människors övergripande välbefinnande (UNDP, 1997). Mänsklig utveckling är processen att förbättra individuell och kollektiv livskvalitet på ett sätt som tillfredsställer grundläggande grundläggande behov, som är ekonomiskt, miljömässigt och socialt hållbara. Och människorna måste ha en avsevärd grad av kontroll över processen genom tillgången till medel för att ackumulera social makt (Simon, 1999). Följaktligen har biståndsorganen gjort sitt skifte i programutveckling med fokus på den mänskliga sidan av utvecklingen, såsom utbildning, hälsa och andra tjänster (Mosse, 2005). Men bistånd har gett myndigheterna makt istället för människor i de flesta tredje världens länder. Det beror på att myndigheterna för det mesta är fristående från landsbygdsområden som ligger centralt och den administrativa kostnaden är så hög på central nivå att det lämnar ett minimum för programverksamhet på gräsrotsnivå (
Välbefinnande och utveckling
Bruttonationalprodukten (BNP) är ofta ett mått på välfärden i länder som uteslutande baseras på materiell rikedom. Otillräcklig inkomst är dock bara en dimension av under utveckling (Berenger, 2006). Alternativa socioekonomiska indikatorer har tidigare misslyckats med att införliva sociala och mänskliga dimensioner av utveckling. På senare tid 1990 erkände rapporten om mänsklig utveckling de flerdimensionella aspekterna av utveckling som går från främjande av tillväxt till främjande av välbefinnande. HDI 1990 baserades på Sens förmåga tillvägagångssätt, som betonade det breda begreppet mänsklig utveckling som inkluderade icke-monetära indikatorer. Världsbanken (2006) har också antagit begreppen "tillväxtens kvalitet" och "för fattig tillväxt" som återspeglar de icke-monetära dimensionerna av välbefinnande.
Sen (1985) fokuserar på fyra komponenter: varor eller resurser och funktion eller förmågor. Resurser inkluderar allt gott och tjänster och förmågor representerar varelsen och göranden som fungerar utifrån resurserna. I denna mening är det också valfriheten man kan leva sitt liv utifrån de möjligheter de har. Förmågor är alltså de kombinationer av funktion som personen kan uppnå. Funktionen är direkt relaterad till prestationen medan förmågorna är förmågorna att producera den och är därför baserad på föreställningen om frihet (Sen, 1999). Baserat på Sens synsätt definierar UNDP (1997) mänsklig utveckling som att öka människors val utifrån mänskliga förmågor och möjligheter. Underutveckling är alltså inte en frånvaro av grundläggande behov utan berövande av grundläggande förmågor eller friheter som begränsar en individs möjligheter att njuta av livets positiva tillstånd (Sen, 1992). Enligt Sen är syftet med utvecklingen att förbättra den mänskliga förmågan att leva fulländade, produktiva och tillfredsställande liv. Sen (1999) hävdar att välbefinnande inte representeras av resursernas ägodelar utan av deras omvandling till "fungerande" vilket beror på personliga, sociala och miljömässiga faktorer. Sen hävdar vidare att länder med hög BNP per capita inte har angett i berikning av människoliv och därför kan det inte vara ett mått på mänsklig utveckling. Därför bör välbefinnandemåttet baseras på andra indikatorer som bestämmer människors förbättrade livskvaliteter, såsom minskad arbetsbelastning, förbättrat hälsotillstånd. Människans välbefinnande är ett centralt fokus i Sens förmågasstrategi.
En persons välbefinnande kan ses i termer av en persons funktion och förmåga, "vad han eller hon kan göra eller vara" (t.ex. förmågan att få bra näring, att undvika undvikbar sjuklighet eller dödlighet, att läsa och skriva och kommunicera, ta del av samhällets liv, framträda offentligt utan att skämmas) ("Sen, 1987, s. 8). Att fungera representerar tillståndet för en person i synnerhet de olika saker som han eller hon lyckas göra eller vara i att leva ett liv. Sen (1992) hävdar att ojämlikhet mellan könen bäst kan förstås med en förmågassyn, eftersom kvinnors förmåga begränsas med den existerande könsskillnaden i tillgången till resurser. Det är deras inneboende förmåga som betyder mycket än tillgången på resurser som medel. Frågan om ojämlikhet mellan könen är en av de olika friheterna. En persons förmåga speglar den alternativa kombination av funktion som personen kan uppnå, och från vilken han eller hon kan välja en samling. Sen hävdar vikten av att förlänga mänskliga förmågor som är inneboende och utgör mänsklig frihet för välbefinnande och livskvalitet (Sen, 1997: 21). Välbefinnande kan inte återspeglas av egenskaperna hos varor som en person besitter, utan av hans eller hennes prestationer: " hur bra mår hans eller hennes vara? " . Därför lovordar han att välbefinnande bäst kan ses som ett index på personens funktionssätt (1985:25).
Sen skiljer vidare mellan välbefinnande och byråaspekter, eftersom välbefinnande handlar om individens eget välbefinnande, och byrån kan vara relaterad till andras välbefinnande. Det är också en individs uppfattning om andras välbefinnande. Sen hävdar att en person kan ha andra mål och mål, förutom att sträva efter sitt eget välbefinnande. Och sådana andra relaterade sysselsättningar är en del av byråaspekten hos människan. Det är faktiskt en integrerad del av ens välbefinnande att vara uppmärksam på andras välmående. Smith (1976) ger en bro mellan ett välbefinnande och en handlingsaspekt hos människan. "Den man som är själv till mods kan bäst ta hand om andras nöd" (Smith, 1976: s. 153). Sen hävdar också att människor inte är "rationella dårar" bara för att motiveras av produktion och utbyte, utan de kan lika gärna påverkas av andra betraktade värden om rättvisa och rättvisa i fördelningen (Sen, 1983). Denna idé kombinerar byrån och välbefinnandet i ett. Frihet är ett sluttillstånd, men utan aktörers och institutioners självutveckling från frihet till ansvar, kommer det att finnas mycket små resurser kvar för att rädda mänskligt välbefinnande. Således är valfriheten central för människans välbefinnande, vilket Sen (1987, 1999) hävdar.
Utvecklingsetik
Utveckling som betonas i Human Development Report (1997) och World Development Report (1997) är att göra världen till en bättre plats, särskilt för de fattiga, med lämplig politik och åtgärder (Chamber, 1997). Det handlar inte bara om att undersöka utvecklingsagendan, utan att undersöka vårt eget beteende "hur vi tänker, hur vi förändras och vad vi gör och inte gör" (1997: 1744). Sachs (1992) ser utveckling som "ruin i intellektuellt landskap" (citerad i Chambers, 1997). Tonvikten ligger på att bygga infrastruktur och lägga till resurser: mänskliga såväl som finansiella som är mätbara, men undergräver de "andra aspekter" (icke mätbara) som betyder mycket för människorna (Chambers, 1997; Sen, 1982). De andra aspekterna är dimensionerna av förluster som sårbarhet, fysiska svagheter, maktlöshet, förnedringar och socialt utanförskap.
Utvecklingsparadigmet i det förflutna har dominerats av tanken att statens eller det civila samhällets roll bara är att tillhandahålla det fattiga människor saknar. dvs materiella resurser undergräver dock de resurser som "fattiga människor ofta är rika: sin egen kunskap". Utvecklingen under förra seklet har antagit fattiga som "resursfattiga människor" – "Som om kunskap inte är en resurs, eller som om fattiga människor saknar kunskap" (Gupta, 2007).
Som uttryckt av Chambers, vars verklighet räknas, borde fattiga människor kunna uttrycka sina komplexa och mångskiftande verkligheter och bli aktiva utvecklingsagenter. Chambers i sin utvecklingsvision betonar två saker: försörjning och förmågor som ett medel och som ett mål, och välbefinnande som ett övergripande mål (Chambers, 2005). Försörjning är grundläggande för välbefinnande som att ha tillräckligt med mat, kläder och så vidare och förmågor är medlet för välbefinnande. Chambers lovordar vidare att försörjningen bör vara rättvis och hållbar. Förmågor är vad människor kan göra och vara, som är inneboende och inte vad de kan konsumera (Chambers, 2005; Sen, 1999). Friedmann (1992: 32) fokuserade i sin alternativa utvecklingsstrategi på att förbättra villkoren för människors liv och försörjning som utgår från hushållet. Utveckling handlar mer om att stärka individer, hushåll och samhällen. Det är alltså en process av social förändring, där utvecklingsorganen, både individer och hushåll, fortsätter att anstränga sig för att främja sin egen vision om utveckling (Allen och Thomas, 2000). Ett bra ledarskap och vision krävs för att stärka människorna och därför behövs ett stort samarbete och handling från de mäktiga och rika människorna, för det ansvarsfulla välbefinnandet. Det är de som behövde förändras för att välbefinnandet ska kunna ta ansvar. Den största utmaningen med utveckling är för dem med mer rikedom och makt att acceptera mindre och välkomna det som ett medel för välbefinnande och till en bättre livskvalitet (Chambers, 1997). Som påpekats av Goulet (1995) är kärnan i utvecklingsetik att uppmana de mäktiga att ta ansvar för den marginella andra och de fattiga. Till exempel, "medan miljoner suffär deficiency sjukdomar orsakade av undernäring, ett fåtal gynnade faller offer för hittills okända degenerativa sjukdomar inducerade av överdriven mat och dryck” (Goulet, 1995:56). Utvecklingsetikens och etiskt tänkandes kallelse är att odla vår identitet med marginaliserade fattiga. Goulet hävdar vidare: ”Som med individer som är undernärda, är okänsliga individer förkrossade människor . . . 'Mänsklig kvalitet' består i att uppfatta verkligheten som den verkligen är och i att känna medkänsla för medmänniskor” (ibid.:59). Goulet utmanar oss att inse: "Eftersom de rika är ansvariga för att avskaffa den absoluta fattigdomen hos sina medmänniskor, är att vägra att göra det endast till priset av att hämma sin egen mänsklighet" (ibid.:60). I liknande linje hävdar Hamelink (1997) att ”Utvecklingsetiken bör konfrontera de av oss som tillhör den lyckliga miljarden med en moralisk utmaning av vårt personliga beteende. Etisk angflektion bör bryta igenom vår gemensamma självbelåtenhet och få oss att känna oss mindre bekväma med vår egen (individuella och kollektiva) ovilja att tillåta även normala hot mot vårt välstånd och våra barns framtid” (1997:11). Kothari (1993) utmanar att det, bortom sociala, ekologiska och politiska domäner, finns ett behov av att värva mänsklig känslighet för de fattigas räkning på mer grundläggande nivåer. Kothari menar vidare att fattigdomens etiska kall är en del av ett "större återuppvaknande och omstrukturering av det civila samhället" som innebär konkreta ingripanden från vår sida (ibid.:166). En sådan imperativ är särskilt brådskande för närvarande när "vi tycks ha kommit till ett ögonblick i historien där positionering av oss själva gentemot de fattiga har i allt högre grad inneburit att det inte är att lämna dem utanför statens och utvecklingsprocessens ansvarsområde. endast anses både ekonomiskt och politiskt nödvändiga men också legitima . . .” (ibid.:171). Utvecklingsetiken utmanar självodling av både de fattiga och de rika, som måste vara involverade i transformationsprocessen kontinuerligt. Utmaningen är en utmaning att odla ödmjukhet och självtömmande process (Wilfred, 1996) från utvecklingsproffs som har både kunskap och makt. På samma sätt är utmaningen också att inse att "makt hindrar lärande och därmed måste uppers göra sig sårbara" (Chambers, 1997:32). Habermas (1994) hävdar också att förmågan att vara sårbar och ödmjuk i sin relation med fattiga är en viktig del av egenvården inom utvecklingsområdet.
Slutsats
Fattigdom har en mångdimensionell inverkan på individers välbefinnande och på mänsklig utveckling. Låg inkomst är bara en aspekt av fattigdom som kan vara avgörande för att uppnå välbefinnande. Det finns dock andra aspekter som är av avgörande betydelse (t.ex. att kunna delta i samhällslivet, vara inkluderande i beslutsprocessen) som formar förmågan för människors välbefinnande. Det är därför viktigt att återuppbygga individens förmågor genom att tillhandahålla tillräckligt med möjligheter och val som gör att de kan fungera för sitt välbefinnande.
Det är särskilt viktigt från utvecklingsplanerarnas sida att ompröva sin praxis när det gäller att hantera de fattiga som är berövade inte bara med den låga inkomsten utan med flera sårbarheter som uppstår på deras vägar. En mänsklig känslighet krävs i hög grad för att hantera fattiga på grundläggande nivåer för att hjälpa dem att öka sin inneboende förmåga. Vi som är lyckligt lottade borde vara villiga att acceptera det mindre och se till att resurser finns på plats för att hjälpa de fattiga ska få makt. Vi bör utveckla våra inre värderingar för att uppnå det "gemensamma målet" med utveckling för att ta itu med problemen på gräsrotsnivå än att bara fokusera på vår "egen" utveckling.
Referensprojekt
Attwood, WD, Bruneau, CT och Galaty, JG (1988) 'Introduktion' i Attwood, WD,
Bruneau, CT och Galaty, JG (red.) Makt och fattigdom, West View Press.
Brainard, L., Chollet, D. och Lafleur, V. (2007) 'The Tangled Web: The Poverty-
Insecurity Nexus', i (red.) Global fattigdom, konflikt och säkerhet i 21st
Århundrade, Brookings Institution Press,
Berenger, V. (2007) "Multidimensional Measures of Well-Being: Standard
of Living and Quality of Life Across Countries' World Development Vol. 35 (7)
sid. 1259-1276.
Celelski, E. (2000) Kvinnors roll i hållbar energiutveckling, nationell
Renewable Energy Laboratory (NREL), Bolder,
Chambers, R. (2005) Idéer för utveckling, Earthscan,
Chambers, R. (1997) "Redaktion: Ansvarsfullt välbefinnande - En personlig agenda för
Utveckling', VärldsutvecklingVol. 25 (11) s. 1743-54.
Goulet, D. (1995) Utvecklingsetik.
Gupta, A. (2007) Anil Gupta och Honey Bee Network, World Changing Model.
Habermas, Jurgen (1994) "Att övervinna det förflutna: samtal med Adam Michnik",
Ny vänster recension 203.
Huntington, R. (1988) "Memories of Development: The Rise and Fall of a Participatory
Project Among the Dinka', 1977-1981, i Attwood, WD, Bruneau, CT och
Galaty, JG (red.) Makt och fattigdom, West View Press.
Hamelink, CJ (1997) "Making Moral Choices in Development Cooperation: The
Agenda of Ethics”, i CJ Hamelink, (red.), Etik och utveckling. De
IFAD (2001) Utmaningen att få slut på fattigdomen på landsbygden,
Kothari, R. (1993) Den växande minnesförlusten: fattigdom och mänskligt medvetande.
Penguin böcker.
Mosse, D. (2005) 'Global Governance and The Ethnography of International Aid' i
Mosse, D. och Lewis, D. (red.) Biståndseffekten, Pluto Press,
Najam, A. och Cleveland CJ (2003) "Energy and Sustainable Development at Global
Miljötoppmöten; En agenda som utvecklas', Miljö, Utveckling och
Hållbarhet (5) 117-138,
NPC (2005) Den elfte planen (2008-2013) Hans Majestäts regering, riksplanering
Provision,
Praktisk åtgärd (2004) Praktisk åtgärd
Vayrynen, R. (2005) 'Global ojämlikhet, fattigdom och rättvisa: Empiri och politik
Issues' i Cheru, F. och Bradford, C. (Eds.) Millennieutvecklingen
Mål: Öka resurserna för att ta itu med världens fattigdom, Zed böcker,
Sachs, W. (1992) The Development Dictionary: A Guide to Knowledge as Power, Zed
Böcker,
Sahlins, M. (1997) "The Original Affluent Society", i Rahnema, M. och Bawtree, V.
(Red.) The Post Development Reader, s. 3-21, Zed Books
Sen, A. (1999a) Utveckling som frihet,
Sen A. (1999b), Bortom krisen, utvecklingsstrategier i
Asienstudier,
Sen, A. (1992). Ojämlikheten omprövas.
Sen, A. (1985). Råvaror och kapacitet.
Sen, AK (1983). "Rational Fools: En Critique of the Behavioural Foundations of Economic Theory." I AK Sen (red.), Val, Välfärd och Mätning.
Simon, D. (1999) Revisited Development: Thinking about, Practice and Teaching
Utveckling efter det kalla kriget, i Simon, D och Narman, A. (Eds.)
Utveckling som teori och praktik: Aktuella perspektiv på utveckling och
Utvecklings samarbete. Pearson utbildning.
Sobhan, R. (2006) "Utmaning av fattigdomens orättvisor: Rethinking Aid Strategies" i
Folke, S. och Nielsen, H. (red.) Biståndseffekt och fattigdomsminskning, danska
Sobhan, R. (2001) Utrota fattigdom på landsbygden: Att gå från en mikro till ett makro
Policy Agenda, IFAD/FAO/WFP:s publika föreläsningsserie,
UNDP (2005) Energigivande d Millennieutvecklingsmål: En guide till energins roll
för att minska fattigdomen, FN:s utvecklingsprogram,
UNDP (2004) Mänsklig utveckling
UNDP (1997) Human Development Report,
Wilfred, F. (1996) Lämna
Carmell Publikationer.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera