Vänligen hjälp Znet
Källa: Andra ord
Foto av Sandor Szmutko/Shutterstock
När Rysslands krig i Ukraina fortsätter, mänskliga rättigheter grupper har samlats bevis ryska grymheter mot civila – inklusive avrättningar, våldtäkter och massmord. Det här är krigsförbrytelser, president Biden hävdade nyligen och tillade att Rysslands president Vladimir Putin "bör hållas ansvarig."
Biden har rätt.
Rysslands brott i Ukraina bryter tydligt mot krigslagarna som är inskrivna i Genèvekonventionerna samt FN-stadgan som förbjuder anfallskrig. Internationella brottmålsdomstolen, eller ICC, har redan öppnat en Undersökningen i Rysslands påstådda brott i Ukraina.
USA vill stödja flytten, men det finns ett stort problem: Precis som Ryssland vägrar USA självt att gå med i domstolen. Och det kan göra det svårare att få rättvisa för ukrainare.
Nationella domstolar skulle helst åtala förövarna av internationella brott. Men när stater visar sig vara oförmögna eller ovilliga att åtala dem - inklusive av politiska skäl - är det ICC har stått som sista utväg.
Etablerat 2002 av Romstadgan, har ICC 123 medlemsländer där den kan utreda och åtala folkmordsbrott, brott mot mänskligheten, krigsförbrytelser och statliga aggressioner. (Ukraina har inte heller formellt anslutit sig till domstolen, men har underkastat sig sin jurisdiktion tidigare.)
Internationella domstolar har länge spelat en viktig roll i strävan efter rättvisa – och den större kampen mot straffrihet enligt internationell rätt.
Efter andra världskriget åtalade de framstående Nürnbergrättegångarna, ledda av USA och allierade makter, nazistiska krigsförbrytare. USA har också stött internationella brottsdomstolar för fd Jugoslavien, Rwanda och Sierra Leone, som har hållit högt uppsatta personer ansvariga för fruktansvärda brott.
Men vad händer när en stat är för mäktig för att bli bunden av internationella domstolar?
Problemet är inte frånvaron av lag utan snarare dess sammanbrott, när stater vägrar att följa och inte hålls ansvariga. Detta kan ytterligare väcka konflikter. Det resulterande mönstret av krig, fördrivning och skenande kränkningar av de mänskliga rättigheterna vi ser i Ukraina har tragiskt nog blivit alltför välbekant.
Men det är inte bara Ryssland.
När president Bill Clinton undertecknade Romstadgan avrådde han från USA:s ratificering av oro för att domstolen skulle kunna hävda jurisdiktion över amerikanska tjänstemän och tjänstemän. President George W. Bush då berömd "osignerad" Romstadgan mindre än ett år före hans illegala invasion av Irak.
Trump-administrationen gick så långt som till sanktionera ICC-åklagare som undersökte möjliga amerikanska brott i Afghanistan.
USA har nu en möjlighet att återställa sin omstridda relation med ICC – och den globala rättsstaten mer allmänt.
En resolution nu i kongressen, införd av rep. Ilhan Omar (D-MN), uppmanar USA att gå med i ICC. En annan resolution skulle upphäva en lag från 2002 som förbjuder USA:s stöd till ICC-utredningar. Att anta båda skulle stärka domstolens effektivitet genom ett större amerikanskt engagemang och visa att USA menar allvar med internationell straffrätt.
I slutändan bör inget land stå i vägen för ansvarsskyldighet och bot för offer för konflikter, vare sig det är i Ukraina, palestina, jemen, eller någon annanstans. Det inkluderar USA, som också måste räkna med sina egna brott som begåtts under krigen i Afghanistan och irak.
"Vi kan inte framgångsrikt samarbeta med resten av världen för att upprätta ett rättsvälde," varnade Robert H. Jackson, USA:s chefsåklagare i Nürnberg, "om vi inte är beredda att låta den lagen ibland verka mot vad som skulle vara vår nationella fördel."
Enbart lag kommer inte att leverera global rättvisa. Men om vi vill ha färre krig, mer diplomati och mer internationellt samarbete, då kan inget land stå över det.
Farrah Hassen, JD, är författare, policyanalytiker och adjungerad professor vid institutionen för statsvetenskap vid Cal Poly Pomona. Denna artikel distribuerades av OtherWords.org.
ZNetwork finansieras enbart genom sina läsares generositet.
Donera