Nyligen skrev Elham Pourtaher, en iransk doktorand vid State University of New York i Albany, om hur USA:s politik orsakar lidande och trauma långt utanför USA:s gränser. Hennes diabetiker far, till exempel, riskerar att förlora tillgången till mediciner eftersom sanktioner mot iranska banker gör det nästan omöjligt att betala för importerade varor, inklusive medicin och mat. Brist kan leda till tusentals dödsfall. Pourtaher beskrev "den kollektiva känslan av rädsla som orsakas av de ökade sanktionerna."
President Trump uttryckte oro över att 150 människor skulle kunna dödas om USA:s luftangrepp mot Iran hade genomförts. Vi måste fråga hur många människor som kan dö på grund av ekonomisk krigföring mot Iran.
Det ekonomiska kriget lamslår Irans ekonomi och drabbar det mest utsatta iranska folket – de sjuka, de fattiga, de äldre och barnen.
Under mer än 70 besök i Irak från 1991 till 2003 rapporterade Voices in the Wilderness, ett team av fredsaktivister som jag var en del av, om försämrade tillstånd när människor kämpade för att hitta desperat behövda varor, inklusive mediciner och medicinsk hjälp. År 1996 rapporterade FN-tjänstemän att de ekonomiska sanktionerna direkt bidrog till hundratusentals barns död.
Tusentals barn som gick in på pediatriska avdelningar lämnade aldrig bort från botade sjukdomar. I Bagdad, Mosul, Babylon, Amara, Nasiriyah och Basra besökte vi avdelningar som blev dödsdömda för spädbarn. De barnen var inte på något sätt kriminella. De kunde omöjligt ha hållits ansvariga för Saddam Husseins handlingar och den hänsynslösa diktaturen som styrde Irak. Deras svåra situation förekom sällan i amerikanska nyhetsrapporter om Irak. Men de straffades brutalt och dödligt, skenbart för att Irak kunde ha massförstörelsevapen.
I slutet av 2002 fruktade de flesta irakier jag kände en ny omgång av militära attacker och invasion. Människor som jag ansåg hade nerver av stål sa: "Tro mig, Kathy, jag är så rädd", eller frågade: "Hur kan jag överhuvudtaget skydda mina barn?"
Den 5 februari 2003 kurrade kollegor och jag ihop oss över en kortvågsradio på balkongen till Bagdads hotell Al-Fanar och ansträngde oss för att höra Colin Powell när han presenterade bevis som han sa bevisade utom allt tvivel att Irak hade massförstörelsevapen. Efter bombningen och invasionen 2003 kunde bevis för Colin Powells anklagelser helt enkelt inte hittas. Nu är Irak ett trasigt, misshandlat och traumatiserat land.
Varför ska USA nu straffa Iran?
I sin sista kvartalsrapport, utfärdad den 31 maj, bekräftade Internationella atomenergiorganet återigen Irans efterlevnad av den gemensamma övergripande handlingsplanen, det så kallade kärnkraftsavtalet, trots att USA har avstått från det. Den noterade analytikern Juan Cole betonar att Irans teokratiska regering följer islamiska läror, som förbjuder lagring eller användning av vapen som drabbar civilbefolkningens massoffer. Detta inkluderar säkerligen kärnvapen.
Den största outliern när det gäller innehav av kärnvapen är USA, som i en alarmerande ny utveckling har gett sju tillstånd för överföring av känslig kärnteknisk information från amerikanska företag till den saudiska regeringen. Hittills har den saudiska regeringen inte visat sig beredd att följa säkerhetsåtgärder som skulle förhindra den från att avleda eller missbruka kärnmaterial för att montera kärnvapen. Saudiarabien har redan sofistikerade leveranssystem för ballistiska missiler. Kronprins Mohammed bin Salman uttalade i nationell tv att om Iran skaffar ett kärnvapen så kommer Saudiarabien också att göra det.
2016 undertecknade USA ett samförståndsavtal för att ge Israel 38 miljarder dollar i militärt bistånd under en tioårsperiod. Även om den officiella israeliska ståndpunkten varken är att bekräfta eller förneka existensen av dess kärnvapenprogram, uppskattas det nu att Israel har en kärnvapenarsenal på minst 80 stridsspetsar. Men Israel är fortfarande inte en stat som är part i icke-spridningsavtalet för kärnvapen.
Den dubbla standarden i utrikespolitiken som upprätthålls av USA – en standard för USA:s allierade Israel och Saudiarabien och en annan standard för Iran – undergräver alla framsteg när det gäller att avsluta krig och potentialen för nya krig i Mellanöstern.
Istället för att straffa Iran bör USA omedelbart återgå till Irans kärnvapenavtal och stödja förslag som regelbundet förs fram vid konferenserna om icke-spridningsavtal för kärnvapen för en kärnvapenfri zon i Mellanöstern.
Den amerikanska regeringen hävdar att den är hotad av Iran. Ändå, enligt David Stockman som skriver i Antiwar.com, omger USA Iran med 45 amerikanska baser, och Irans försvarsbudget på mindre än 15 miljarder dollar uppgår till bara sju dagars pengar som spenderas av Pentagon.
USA, som hävdar att Iran stöder terrorism, fortsätter att möjliggöra Saudiarabiens flygterrorism då de regelbundet bombar civila i Jemen. Den 24 juni avgick ett fartyg på väg till Saudiarabien från Wilmington, North Carolina, med bomber, granater, patroner och försvarsrelaterade flygplan. USA levererar också vapen till Bahrain, Förenade Arabemiraten, Sudan och andra länder som aktivt deltar i den Saudi-ledda koalitionen som krigar mot Jemen. Den saudiska regeringen stöder direkt militärregeringen i Sudan, som nyligen dödade minst 100 fredliga demonstranter som var en del av Sudans demokratiska uppror.
Istället för att planera cyberattacker och nya angreppssätt bör USA lyssna till uppmaningar till dialog och förhandlingar, förlita sig på Albert Camus slutsats av hans djupsinniga antikrigsuppsats efter andra världskriget: "Den enda hedervärda kursen kommer att vara att satsa allt på formidabel chansning, att ord är kraftfullare än ammunition.” Z
En version av denna artikel dök först upp i The Progressive på www.progressive.org.
Kathy Kelly ([e-postskyddad]) samordnar Voices for Creative Nonviolence (www.vcnv).